Göteborgsposten – 2 september 1865, sida 2

tAdelsassociationens oirkulär. Till Red. af Göteborgs-Posten. Tiden är alltid ung och fordrar triska elementer för sin trefnad, men folken och institutionerna åldras och bortgå i tiden. Att förneka denna sanning, är att brottas med erfarenheten och med sitt eget lörstånd. Det unga har framtid, det gamla har förgängelsen till sin anförvandt. I den gudomliga verldsordningen gör denna talan sig gällande. Uti ettständigt framåtskridande i ljus och förädling är mensklighetens högsta mål, och att i sin mån söka medverka till lösningen af detta problem, är styrelsernas heligaste angelägenhet. Att folken möta hvarandra i samdrägt och i gemensamma bestyr är statsskickets säkraste stöd. All skråanda framkallar osämja och misstro, och det hela blir alltid lidande. Ett nödvändigt vilkor för samhällets välbefinnande är derföre nu och alltid tidsenliga och nyttiga reformer; de äro dagens vigtigaste fråga och samhällets säkraste pelare och vi veta alla att uraktlåtenheten häraf samt kastinrättningar och skraanda alltid varit ett säkert före bud till ett samhällets olycka, förderf och slutliga upplösning. Visserligen framkallar vanligen det nya en viss uppståndelse i det allmänna omdömet, och spridda meningar uttala sin fördömelse, men märkom det väl, i så fall talar endast okunnigheten och småsinnet. Sin tillämpning i detta fall förtjenar i allo den rundskrifvelse, som utgått ifrån adelsassociationen rörande representationsförslaget. Blotta benämningen association är ett signet på dess egen fördömelse. Enskilta bolag i sådant syfte båda söndring och upplösning. Men ju mera hela folket sammansmalter i enighet, broderlighet och mannakraft, ju lyckligare och starkare är samhällsskicket och dess bestånd. Representationsförändringen har varit ett föremål för mångas önskningar, flere riksdagars bearbetande och konungens framställningar, men si ståndsprincipen har vakat deröfver som draken öfver guld; dock nu är tiden inne att bryta bojan och börja ett nytt samhällsskick. Den föreslagna representationsföråndringen har sitt stöd i den allmänna opinionen och i det oväld och den rättvisa den ådagalägger; den behöfver icke sakna en gynnsam framtid, äfven med förutsättande af framtida möjliga modifikationer. Hvad som är visst och obestridligt, är att den gamla skråordningen står på klena fötter. De 4 hörnstenarne äro så vittrade af tiden och grusade, att sjelfva byggnaden kan och bör ramla; sjelfva adelsträdet med sin forna lummiga krona bär nu många förtorkade och murkna grenar och väntar på sin hädanfärd. Hvad skrifsättet i denna adelsassociationens skrifvelse beträffar, är det förnärmande mot en upplyst, ädel och frisinnad konung och emot dess rådskammare, den bästa, mest upplysta och högst aktade som i långliga tider funnits i vårt land. . Välmenande ord ifrån en prest på landet.