Göteborgsposten – 2 september 1865, sida 1

ramkastås, VÅTIOTCL icke ätmlnstoue um Uv u den gröna planen, å hvilken musikpavilongen höjer sig, i likhet med platsen framför schweizeripaviljongen, törses med småbord och sittplatser, då erfarenheten gifvit vid handen itt vid många tillfällen största delen af puliken varit nödsakad att stående absolvera len musikaliska själsspisen, utan den ringaste usigt att under aftonens lopp kunna få hvila sina extremiteter eller förfriska sig med vått sller torrt, serveradt af hr Fricks nog fåtaliga och i allmänhet ej synnerligen Åalerta servanter. Det stigande intresse, hvarmed allmänheten synbarligen omfattar Trädgårdsföreningen, Göteborgs snart sagdt enda tillflyktsort under sommaren, åtminstone så länge Lorensberg enständigt håller i sig med att icke bjuda på mera civiliserade förlustelser än — vilda djur, torde kunna göra ett tillmötesgående från direktionens sida i detta hänseende både befogadt cen förväntansvärdt. Mais revenons å nos — musiciens! Icke mindre än fyra nummer komma att af de båda kårorna samfäldt utföras och bland dessa finner man med nöje 3:ne gamla bekanta, ofta, men det oaktadt alltid gerna hörda, neml.: Deftlörmarsch af Czapek, Der flotte Geist (favoritmarschen för dagen) och till slut Björneborgaren, samt dessutom en Tiraljörmasch af Sillnacke — nej Sellenicke — en komposition, hvilken af prins Oscar lärer hitförts från Frankrike och som uppgifves vara särdeles liflig och målande. Dessutom kommer hvarje kår särskild att blåsa 4 favoritstycken, hvilket allt sålunda tyckes utlofva en ovanligt angenäm aftonunderhållning. Tägger man härtill att, som vi hört glunkas om, parken kommer att bli eklärerad, torde vår ofvan uttalade förmodan om ett ovanligt talrikt besök icke böra synas omotiverad. För den som velat förskaffa sig en slåenende omvexling trån aftonkylan under bar himmel, har Nya Teaterns salong fortfarande erbjudit det förträffligaste tillfälle. Man vill så gerna anse denna byggnad såsom ett i alla hänseenden lyckadt resultat af noggrannt iakttagande och tillämpande af hvad vår tid vid uppförande al dylika konstens tempel kräfver, och hvartill den äfven anvisar resurser, att hvarje anmärkning, som mot anordningarne i densamma framkastas, nästan anses som ett erimen las majestatis; men det oaktadt är det ett obestridligt faktum att, bland annat, salongen totalt saknar en duglig ventilationsapparat, hvarpå spektatörernas i floder af svett badande anleten, ja, hela personligheter, nu en tid bortåt nogsamt burit syn för sagen. Kommer man så, upphettad och rödglödgad som en kokt hummer, ut i den genomträngande aftonkylan, har man följande morgonqvist måhända en treflig snufva eller uppfriskande influensa som minne af sgårdagens konstnjutning. Hr Selinder å sin sida åter har säkerligen icke varit missnöjd med värmen i salonIgen, ty när det är varmt i en teatersalong är sdet ett godt bevis på ett godt hus och sädaIna ha under veckan icke heller saknats; men nvad bättre är, publiken har icke allenast tranSpirorat, den har äfven applåderat och det rätt aduktigt ändå. Medgifvas måste också att man sår leta efter graciösare, smakfullare och, i ordets egentliga mening, täckare taflor än dem Aur Selinder vetat framställa på vår scen, och -Ihvad de unga sujetterna sjelfva beträffa ådagalligga stera af dem verkligen förvånande prot på en högt uppdrifven talang. Må man endast se lomsterfesten i Albano, baletten ur tDiavolma, eller någon af de mindre karakTtersdansarne Polsk pas de quatre eller La -I Coquette t. ex., och huru fast besluten man , län må vara att betrakta svenskt och underhalsliyht som synonyma begrepp, tro vi ändå att eshänderna ofrivilligt skola sluta sig tillsammans n I till ett bifallstecken. Detta hvad beträffar dann isen, hvad återigen de dramatiska prestationerIna angår, medgifva vi villigt, att de i mångs 8s hänseenden ingalunda tåla vid kritiken, mer dlom man mera finner nöje uti att öfverse är ilatt klandra, skall man dock säkerligen mån figen gång kunna skratta rätt godt äfven å ridem, och ett hjertligt skratt i vår surmuln: a stid, då man ser snedt på allt, både på rysk: ri flottan och representationsförslaget, torde hel a ler icke vara att försmå. tI Thorsdags afgjordes i stadsfullmäktige: rådskammare frågan om det gamla källhuset: t vara eller icke vara på Gustaf Adolfs torg -I Den goda smakens mälsmän segrade — el sätt seger der ingen motståndare finnes — oc yI det gamla monumentet, som passade bra i styc elke till Engborgs källare, de halfförvittrad nkajerna med derötver sorgligt lutande lindar sr med de holländska bryggorna och de sorland så Säljande hoparne som då trängdes på det nu -mera så städade torget, allt bilder som hägr fram från vår barndom, har fått lemna plat le för en ljusets representant, vid hvars fot de p-törstige så gerna skall stanna och vederqvic afska sig, i mörka nattens hemska stund lik et såkart som midt på ljusa dagen, aldrig risk m rande att icke kunna se hvad han dricke g En stadsfullmäktig har, rörande det gamla mit 222 J dad mA RA — — — — GC — O2— — — —