Göteborgsposten – 1 september 1865, sida 3

PRAT ) 4710320 5 lägga den fullständigaste likgiltighet. Om hertigdomena också vore öknar, kunde man icke bete sig mera hänsynslöst. Wienerkongressens gamla politik dominerar ännu i Preussens och Österrikes ministerråd, och man ser tydligt, att de diplomater, som afslutat Gasteins-öfverenskommelsen, äro lärjungar och efterföljare af dem, som underskrefvo wienerfördraget af 1815. Men under 50 år har en ny ideflod pånyttfödt allmänandan i Europa, och den med den feodala och barbariska rätten öfverensstämmande politik, hvartill man ännu bekänner sig i Wien och Berlin, är nu den mest skriande anakronism. Londonertidn. Daily Telegraph klagar öfver den dansk-tyska trampqvarnen, som uttråkat och pinat Europas allmänna mening under en lång följd af år, och uttalar såsom sin enskilda öfvertygelse, att den slesvigholsteinska frågan är bestämd att aldrig skola lösas. Den tid är icke långt atlägsen, då man från Jutland och Fyen skall få höra skrik öfver den tyska nationalitetens förtryck, och des sa skri åro säkra om att finna ett villigt öra i Berlin. Alla dessa uttalanden oaktadt, angifves dock icke, att man kan vänta ett energiskt uppträdande till förmån för Danmark. Alla protestera, men det stannar vid protesterna i rättens namn — och hvad bryr Bismarck sig om rätten? Han känner ingen annan sådan än näfrätten. Wienertidningar berätta — det låter nästan som en blodig ironi —, att Österrike lemnar den ersättningssumma, Preussen ger det tör Lauenburg, såsom sitt första bidrag till bildandet af — en tysk flotta. Detta beslut har måhända varit en följd af det oförställda hån och törakt, som sjelfva wienertidn. uttalat öfver regeringens äran ruinerande handel. Så säger Ostd. Post: De enropeiska makterna drogo i betänkande att röra vid den tyska frågan, som ätven omfattade Slesvig på grund af dess gamla förbindelser med Holstein. Men hvilka betänkligheter skulle väl väckas at den om tändigheten, att en äregiria och roflysten makts dumdristiga hand gripit ett eröfradt land? Denna sida af frågan framställer sig af sig sjelf, äfven om man icke skulle känna hela konventionen, och denna åter har i grunden ingen annan betydelse, än en försäljning af rättigheter för förföriska riksdalrar, hvilkas klang lik Loreleys sång förtrollat statsskeppets olyckliga lotsar. Våra underhandlare ha förskaffat statskassan några millioner, men de ha förvärfva:s genom att trampa under fötterna de stora och välgörande principer, som beherrska den europeiska politiken. Och detta är det allvarsammaste tadel man kan rikta mot denna öfverenskommelse. Den är ett verk af omständigheterna, ingånget för att tillfredsställa ögonblickets kraf, och den skall ej heller erhålla något långt lif. Men vigtiga händelser esterlemna outplånliga spår; skola icke konventionens ruiner tillspärra för Osterrike hvarje hederlig utväg? Denna fråga skall tiden allena kunna besvara. Medan Österrike sålunda lånar Preussen sin hand som stöd för roffandet i norra Europa, börjar det åter rasa i sina italienska besittningar. Politiska rättegångar följa oafbrutet på hvarandra i det olyckliga Venetien. Appellationsrätten i Venedig har nyligen stadfästat en dom, enl. hvilken tvenne barn, af hvilka det äldsta är tolf år gammalt, bli straffade, derför att — de tadlat regeringen. Under det sålunda tendensprocesserna, i hvilka äfven qvinnor och barn äro invecklade, i allmänhet slutas med fästningsstraff, ingick nyligen underrättelse om, att Osterrike ännu en gång skulle söka att förbättra ställningen i Venedig, Man kan lätt föreställa sig, hvilken förbittring och hvad förakt denna lögnaktiga politik, som förenar grymhet mot venetianarne med hyckleri inför Europa, väckt öfverallt i Italien. Uti Italien följer man naturl. ock händelserna i Venetien med stor uppmärksamhet, för att begagna det första fel, som österrikarne möjligen kunna begå. ÅItalice af den 24 Aug. törklarar, att ryktet om att Italien reducerar sin arme är alldeles ogrundadt. Den officiösa tidn. tror, att den österrikiska stridsmaktens storlek i Venedig och fästningsfyrkanten icke tillåter hemsändandet af 50,000 man soldater. Detta beriktigande är isynnerhet märkligt, derför att det var samma tidn. som nyss talade om en militärreduktion. Konung Victor Emanuel är mycket retad öfver påfvens vägran att låta honom genom pring Amadeus fungera som gudfader vid dopet af hans dotterson i Portugal. Som bekant sätter påfven samma förbud mot prins Napoleons sons döpande. Denna konungens stämning lofvar ej gynnsamma utsigter för Rom. Prins Amadeus reser f. n. i Spanien och besöker dess märkligaste platser. Massimo dAzeglios öppna skritvelse till Italiens valmän gör ett stort uppseende i Italien. Ministören låter i tusental exemplar kringsprida det i provinserna. Man ser i det allmänt den italienska ministerpolitikens blifvande program. Det uttalar sig afgjordt för den nationala enhetens fredliga utveckling och emot hvarje förhastande såväl utåt som inåt. Slutet af skritten lyder sålunda: Om hela verlden har fred, kan Italien icke draga i krig. Men, frågar man, skall Venetien förblifva s(osterrikiskt? Om krig i Europa är omöjligt. kan det för vår skull bli möjligt? Kan för öfrigt Venetiens ställning icke bli en avnan, äfven utan ett krig? Jag hoppas, att ingen skall kunna tillvita mi. likgiltighet mot Venetien. Men ve den, som i det allmänna såväl som i det enskilda lifvets angelägenheter icke lärt sig att vänta och ej kan göra sig någon reda för verkligheten! Dierfheten bör ej locka på