Göteborgsposten – 1 september 1865, sida 2

2iccic —2—G— 4 Jag hade ej tid undersöka det vackra gamla huset, såsom min nyfikenhet fordrade, ty kusin Milly hade sådan brådska att bege sig till björnbärsdalen, att jag af detsamma blott såg så mycket som jag måste genomgå då jug gick till och från mitt rum. Husets verkliga förfall hade förekommits af min dyre fader och taket, fönstren samt murarne hade fullständigt hållits i stand. Men utom tecknen till verklig ruin finnas många tecken till fattigdom och vanvard hvilka ingifva en känsla at förödelse. Det var tydligt att ej en tiondedel af detta stora hus var bebodt; långa korridorer stodo dambetäckta och tomma och korsades af andra, hvilkas mörka hvalf ingafvo mig en hemsk och dyster känsla. Det var tydligen en af dessa ofantliga byggnader, i hvilka man kunde gå vilse och som påminde om mrs HRudoliffes romaner. Min kusin Milly och jag skulle emellertid företaga en vandring i fria luften och passerande flera korridorer förde hon mig till en dörr hvilken ledde oss ut på en terrass