ä d. ———— —— — Milly. Vi skulle äta frukost ensamma denna morgon, och så mycket bättre var det, förklarade hon. Ibland befallde guvernören henne att ita frukost med honom, och han slutade aldrig att banna henne tills tidningarne kommo. Ibland sade han saker som kommo henne att gråta och då blef han ännu ondare och körde henne ut ur rummet, men hon var i alla fall mycket finare i sitt sätt än han. Var hon icke det? Och angående denna sak var hon så ifrig att jag måste svara med en protest mot att bedöma hvilken som var clegantast, far eller dotter, och förklara att jag mycket tyckte om henne samt bekräfta detta med en kyss. — Men jag vet bestämdt att jag ej bar mig så dumt åt igår, att han behöfde göra narr af mig inför dig. Jag vet att han gjorde det fastin jag icke kunde begripa honom. Det är en dålig karl eller hur? — Detta var en ännu mera kinkig fråga, hvarföre j: måste kyssa henne igen och säga att hon aldrig finge begära att jig i onkels frånvaro skulle säga något om honom som jag ej ville såga honom i ansigtet. Då hon hörde detta stirrade hon en stund på mig och lät sedan höra ett af sina hjertliga skratt, hvarefter hon visade ett bättre humör och småningom blef mindre missnöjd med sin far. — Ibland, då presten är här, kallar han upp mig och de lisa bibeln tillsammans, för han är så gudfruktig som sex, ja minst. Du skall liksom jag få gå igenom detder, flicka. Jag tycker inte det är roligt, nej minsann. Vi åto frukost i ett litet rum, nära nog ett kabinett,