Göteborgsposten – 31 augusti 1865, sida 1

hånande bugning. Ni ser, min bästa Maud, hvilken Sha kespereansk kusin ni bar! Det föreföll mig såsom högst obilligt af min onkel att han med så mycken bitterhet, om den ock doldes under skämt, harmades öfver min kusins brist på uppfostran. Om också icke han var att klandra derför, så var i alla fall icke heller hon skuld dertill. — Ni ser i henne, stackars barn, fortfor han, resultatet af de förenade olägenheterna af brist på forfinad uppfostran, förfinadt sällskap och, jag fruktar det, äfven af brist på naturlig förfinad smak. Men en tids vistelse i en fransk klosterskola skall göra underverk och jag hoppas att kunna åstadkomma något sådant. Emellertid skämta vi åt våra olyckor och älska hvarandra hjertligt, såsom jag hoppas. Han räckte med ett iskallt leende sin tunna hvita hand mot Millicent, hvilken sprang fram och fattade den med en förfärad blick. — Ja, jag hoppas det, mycket hjertligt, upprepade han i det han, såsom det föreföll mig, allt för lätt tryckte hennes hand. Han vände sig derefter äter mot mig, lade hennes hand öfver armen på sin stol och släppte den liksom en man, hvilken släpper något som han icko bryr sig om ut genom fönstet till sin vagn. Sedan han framställt renna ursäkt till urskuldande af den stackars Milly, hvilken tydligen var alldeles förvirrad, öfvergick han till hennes och min lättnad till andra ämnen, emellanåt uttryckande sin fruktan för att jag skulle vara trött och sin önskan att jag måtte intaga en afton