Göteborgsposten – 30 augusti 1865, sida 2

Poliskammaren. Under senaste dagarne har samtalsämnet här i staden gällt ett nytt attentat som skulle egt rum i Nya allcen. Förhör forevar igår i poliskammaren angående den tilldragelse som utgjorde uppskofvet till ryktet, och befanns det dervid att saken reducerade sig till följande dimensioner: Vagnmakaregesällen Joh. Petter Starberg, som för öfrigt är känd som en opålitlig sälle, den der förut behandlats såsom försvarslös, befann sig i Måndags omkr. kl. 1,9 t. m. i Nya allen, der han ofredade flera såväl manliga som qvinliga promenerande. En af de förre förde honom till det ställe der gamla och nya allceen korsa hvarandra. Allevaktaren Sahlberg och senare äfven poliskonstapel Eriksson togo der hand om honom. Som han emellertid icke syntes vara mycket drucken, upptog poliskonstapeln blott hans namn. En till häst promenerande herre som åsett hans framfart påyrkade emellertid hans häktande, hvadan han leddes af inåt staden. Man hade emellertid icke hunnit långt ifrån allcen med honom förrän han sprang fram till nyssnämndoe ridande herre, fattade hästen i tyglarne, öfverhopade ryttaren med otidigheter och måttade äfven åt honom åtskilliga slag, hvilka dock icke träffade. Först sedan poliskonstapeln med en käpp gifvit honom några rapp öfver fingrarne lörmåddes han att släppa betslet. Då han sedermera uppfördes till polisvakten förhöll han sig mycket vildsint. Vid polisförhöret igår förklarade han sig icke minnas hvad som tilldragit sigHan dömdes emellertid att för fylleri böta 5 rdr, för oljud 40 rdr och för sorolämpningarne 30 rdr — tills. 75 rdr. Som han ej egde medel att gälda dessa böter införpassades han till cellfängelset att undergå 10 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Fortsatt ransakning hölls i går med droskkusken Åberg, misstänkt för att d. 24 d:s ha på Kungsportsplatsen afskjutit ett skott, som sårat teatermaskinisten Johansson och droskegaren Skoglund. En karta hade blifvit upprättad öfver stället, af hvilken inhemtades, att afståndet mellan droskstationen och det ställe der Johansson och Skoglund stodo utgjorde 134 fot samt emellan sistnämnde ställe och det, hvarest pistolen låg, 71 fot. Det upplystes vidare, att såväl Johansson som Skoglund befinna sig något bättre, men att man fruktar det kulan ännu sitter qvar i Skoglunds sår. Åberg förnekade fortfarande att ha något på sitt samvete, och vidhöll sina förra uppgifter om att han med droskan stannat till venster om den der förut stående (således på den sida der de till stationen ankommande kuskarne alltid hålla.) Ynglingen Aug. Johansson, som vid det förberedande förhöret blifvis hörd, upprepade sitt förra vittnesmål. Han hade hört knallen och sett krutröken komma ifrån Åbergs droska, hvilken då befann sig ungefär midtemellan allebron och drogkstationen. Röken kom liksom ur droskan. Då Åberg framkom till stationen stannade han till höger om den andra droskan. Han hade ej sett Å. ha något i händerna. Pistolen låg några famnar ifrån det ställe der vittnet sett krutröken. Någon annan person än de båda kuskarne fanns ej i närheten. Ett fruntimmer, som händelsevis gick trottoaren utanför Henningska huset framåt då skottet aflossades, hade väl ej sett hvem som gjorde detta, men krutröken syntes ögonblicket derefter från Åbergs droska draga öfver torget. Skottet smällde då vittnet befann sig midt för mellersta porten å fagaden på Henningska huset, men först då hon kommit fram till tredje porten å samma hus körde Aberg upp på stationen och stannade dervid till höger om den förut der stående droskan. Då vittnet observerade att någon person blifvit sårad och tillfrågade Åberg, som helt lugnt satt sig att skrufva på en af fjedrarne å vagnen, hvem detta vore, svarade A. att det var hans principal. Då vittnet härpå yttrade: Det var sorgligtk, genmälte A. likgiltigt: Hvem kan hjelpa det. — Ingen person utom kuskarne hade af vittnet observerats i närheten. Ett par personer, Christian Mattsson och diof Nilsson, hade stått vid bazaren då skottet aflossades-. De hade ej sett droskan men väl en bonde med en kärra, som, enligt hvad förut upplysts, körde efter Åberg. Röken syntes dem komma fram under kärran. Trots de ofvannämnda vittnenas uppgifter vidhöll Å. sina egna, förklarande att han var på sin plats då skottet aflossades. Amalia Fredrika Eriksson som idkar mångleri vid Kungsportsplatsen hade sett röken koma från droskorna. Visste ej om Å. hunnit till stationen, då skottet afsköts, men såg att Å. stannat med sin droska till höger om den andra. Åberg protesterade fortfarande mot denna senare upppift. Qvinspersonen Augusta Amalia Lindberg, som sammanbott med Aberg, förnekade sig ha sett denne inneha vare sig pistol eller ammunition. Hade ej hört honom yttra något om sitt uppsåt att föröfva dådet. Polisöfverkonstapel Söderling, som haft esterspaningen om hand, har ej kunnat finna egare till den afskjutna pistolen. Hos jernhandlare Palmborg hade visserligen innevarit en person, dender köpt kulor till en pistol, hvilken hr P. trodde sig med visshet igenkänna i den som i polisen förevisades, men han kunde ej erinra sig hvem denna person varit eller hur han sett ut. . Det har förut omnämnts att Åberg varit härstädes straffad för snatteri äfvensom att han förut, då han var artillerist, blifvit för dylika förseelser samt för supighet afsänd till ett disciplinkompani. Derstädes firades, Åsäsom vanligt på högtiderna af dessa mindre honetta martissöner påskaftonen 1861 en fest, med bränvin o. 8. v., vid hvilken kalaset slutade med ett allmänneligt slagsmål. Befälet lade sig i saken, och dervid hände sig att Åberg gaf en korporal en minnesbeta. Han sändås derföre, jemte en kamrat som på samma sätt visat befälet sin uppmärksamhet, till Långholmen, der han under ensliga betraktelsor fick tillbringa ett år i cell. Dessa senare upplysningar om sitt föregående li! har A. först i går förmätts lemna.