A 8 ena ändan af rummet och ej ens denna fullstandigt; resten af rummet var fullkomligt lemnad i sin ståtliga nakenhet. Min kusin Milly sprang bort för att inberätta min ankomst för guvernören, såsom hon kallade onkel Silas. — Nå, miss Maud, aldrig väntade jag att få se någonting sådant! utropade den hederliga Mary Quince. Såg ni någonsin en sådan lady? Hon är ej mer lik en af familjen än jag är. Herran bevare oss! och hur hon är klädd sen! Och sådant skräp till möbler sen! Blott få minuter derefter kom kusin Milly tillbaka och hjelpte med en slags barbarisk nyfikenhet till vid uppackningen af mina koffertar samt vid inläggningen af mina effekter, åt hvilka hon egnade en beundrande kritik, i de klädskåp hvilka liksom skänkar fyllde nischerna i väggarne och som voro försedda med ekdörrar, i hvilka nycklarne suto i. Under det jag gjorde en brådskande toalett, underhöll hon mig emellanåt med en mera sträng personlig kritik. Ert hår är en smula mörkare för det — säg? Mitt påstås ha den rätta färgen. Jag vet ej — hvad säger ni sjelf? Jag höll gerna med henne i denna punkt. — Jag önskar mina händer voro så hvita som edra; men det beror alltsammans pa att ni begagnar handskar, och jag har aldrig kunnat tåla sådana. Jag tror att jag skall försöka likväl — de äro verkligen mycket hvita, ers händer. — Jag undrar hvem som är vackrast, ni eller jag: Jag kan ej säga det — hvad tycker ni ?