CJ4(411. — —— — —ö—— — — Båda stadsdelarne äro förenade genom en enda I brygga. Från denna har man en herrlig utigt: nedanför ligger hamnen med alla dess fartyg och den sedan 1858 utrymda bagnon på båda sidor staden, och ser man mot söder, har man framför sig redden, hvilken bildas genom en tre mil bred, 5 mil lång hafsbugt med betydligt djup. Den står genom ett smalt sund, den 8. k. Goulet, i förbindelse med öppna hafvet; detta inlopp domineras på båda sidor helt och hållet al batterier; det kan icke passeras utan lotsar, emedan en klippbank ligger midt i detsamma. Stadens befästning är bastionerad och är endast bestyckad på båda sidor om inloppet till hamnen; här ligger på venstra stranden det från gamla tider härrörande slottet. En ny handelshamn är under anläggning, fördämningen till densamma är redan färdig, dess läge är söder om staden Brest vid stranden af redden. Tvenne i krigshamnen liggande skepp förefalla oss märkliga; det ena är inredt till verkstad för marinen, det andra till kasern för måcaniciens de la mariner; de heta , Le Vulean och ,IUranie. Vidare visade man oss här en fregatt, ,LAmiral, hvilken är marinofficerarnes fängelse, ett linieskepp, La Ville de Lyon, der den stora sestbalen för eskadrarne skall gifvas. Inom redden ligga tvenne öar, på hvilka finnas sjukhus för sjuka, som komma från kolonierna. Rörelsen koncentrerar sig väsentligen på en lång gata, hvilken leder från bangården till bryggan, Rue de Siam; här ligga de flesta hotellerna samt la prsecture maritime. Utanför den senare byggnaden stodo tvenne gossar i matrosdrägt på post, de voro pupils de la marine, tillhörande ett institut för uppfostrande af matroser, i hvilket 7-åriga gossar upptagas. Rörelsen i staden är otrolig, bantågen äro ändlösa, främlingar irra omkring öfverallt, sökande ett tak ötver hufvudet. Prisen på lifsmedel ha stigit tredubbelt. Den 21 Augusti. Det är vackert väder och vi kunna ej motstå frestelsen, att uppvakta Medelhafvets pansareskader. Vid kajen ligga städse båtar, lardiga att föra oss dit ut; vi gå ned i en och glida sakta ut ur hamnen. Bakom oss ligger staden, till höger dess stolta slott, hvars södra front vetter mot redden, till venster Recouvrance-bastionen, i bakgrunden arsenalen med dess oräkneliga byggnader, hvilka höja sig terrassformigt öfver hvarandra ända till bergsryggen. Vi äro ute på redden, och nu rikta vi vår blick framåt och se till höger om oss Brest-flottan, linieskepp med två och tre batterier samt hundrade och flera kanoner, en gång fruktade odjur, nu byte för det minsta pansarfartyg — ett al dem, LT Inflexible begagnas som skolskepp för skeppsgossarne. Men framtör oss hå vi Toulons beryktade pansarflotta, Frankrikes stolthet och Englands törargelse. Hon ligger lugnt för ankar och torkar sina segel, för att i morgon fraternisera med grannen från andra sidan Kanalen. Solterino med dess väldiga spjut slår oss först i ögonen, och de tvenne batterierna bliga med sina refllade kanoner ned på oss; det är vice amiralen Bouect-Villaumez tartyg, befälhafvare öfver eskadern; under honom kommendera contreamiralerna Saisset och Fabre la Maurelle. Fregatten ÅLa Gloire var verldens första pansarskepp; det lopp af stapeln i Toulon år 1858. Fregatten La Couronne är hel och hållen af jern; de öfriga, La Normandie, LInvincible, La Provence och de båda förstnämnda, ha träskrof, som äro pansrade med jernplåtar. Säsom lätt kavalleri går avisoångaren La Mouche framför dessa hatvets cuirassierer. Vi bege oss nu till Solserinor; fastän den för besök utsatta tiden är förbi, ger man oss likväl tillåtelse att bese fartyget. Man törer oss först till det i midten befintliga pansartornet, som utgör betälbafvarens plats. En sotshög öppning rundtomkring tillåter honom ha en ötverblick på både fartyg och haf; härifrån utdelar han sina befallningar, står i ständig förbindelse med