lande gästerna. Det hela hade någonting fåartadt. Fartygets första batteri var förvandladt till en promenad och i andra batteriet superades. Balen börjades kl. 10. Vid ministrarnes och amiralernas ankomst spelade orkestern -God save the queen, hvilken engelsmännen helsade med stormande hurrarop. Den franske sjöministern förde lady Clarence Paget och hertigen af Sommerset markisinnan Chasseloup-Laubet. Den senare damen, till börden amerikanska, var sörtjusande och vann alla engelska hjertan. A very beautiful Lady, ljöd det väl hundra gånger för mina öron. För mat och dryck var rikligen sörjdt. I första batteriet fanns en osantlig bullet, serverad af 30 maitres dhötel. Champagne, de finaste franska viner, ja, tillochmed Johannisberger och LacrynisChristi, ananas, alla möjliga andra sydfrukter och läckerbitar stodo till gästernas förtogande. Engelsmännen voro fullkomligt entusiasmerade. Då jag lemuade balen, dansade, drack ocfl åt man ännu, fastän morgonen redan grytt, och de sista gästerna lemnade först kl. 7 på morgonen fartyget. Flottan skall i dag åter löpa ut. Brest börjar redan återtaga sitt vanliga utseende. Jernvägstågen, som man sedan CherbourgBrest-festerna kallar Trains de grande tristesse — en parodi på Trains de grande vitesser — bortföra redan i dag ett stort antal resande.