Göteborgsposten – 29 augusti 1865, sida 2

någonting utan att drifvas till det — och släpp ut kusin Maud. Ni är mycket välkommen till Bartram. Denna helsning uttalades med förvånande högljuddhet och upprepades åter innan jag hade tid att nedfälla fönstret och säga tack. — Jag skulle ha gått och öppnat vagnsdörren åt er sjelf — du är en snäll hund och skall ej bita kusin (parentesen gällde en stor gårdvard som stod vid hennes ida och som nu var betydligt lugnare) — men jag törs j gå ned för trapporna, ty guvernören har sagt att Jag ej skulle det. Den aktningsvärde person som gick och gällde under namnet Giblets hade nu öppna vagnsdörren och vår skjulskarl hade fällt ner vagnstrappan; under mycket större förvirring än jag i senare tider erfor då jag blef presenterad för min monark steg jag ner för att framställa min person för den okonstlade unga ladys beskådande som stod på trappan för att mottaga mig. Hon välkomnade mig med en omfamning och en hjerlig kyss på hvardera kinden, samt drog mig in i förstugan, synbarligen glad att få se mig. — Och ni. är dugtig trött, gissar jag. Men hvem är den gamla ni har med er? hviskade hon mig i örat så härdt att jag blef döf för ett par minuter etteråt. Jag svarade att det var min kammarjungfru. — Åhå, kammarjungfru! men huru grann hon är i sin svarta sidenmantilj och flor; och jag som blott går klädd i, bomull i hvardagslag. Åh, det är en skam! Men ni är väl trött; det är ett godt stycke väg, påstås