Göteborgsposten – 28 augusti 1865, sida 2

(Insändy. Vid Handlanden och Mätareåldermannen Johan Söderströms graf. O hur ljuft det är att hvila Under torfvans gröna tak När en lefnad lång man lifvets Pligter skött som hederssak, Och i tänkesätt och vandel Utan svek och skryt och flärd Lefvat liksom du, belåten Med sitt öde och sin verld! Hvad gör det om lyckans norna Sällan här mot mannen ler Och om endast med bekymmer Han sin möda krönas ser? Makans tårar, barnens suckar Vid hans graf bevisa blott Att han älskat, älskats: såleds Ej förgäfves letva fått. Hvad är diamantens skönhet Mot en tår af detta slag? Hvad är mot en suck som denna All vältalighets behag? Litet de mot dem betyda Trotts allt värde och all prakt. Väl den, till hvars urna sorgen Dessa hjertats perlor bragt! — — —Nm.