hånleenden och ironiska utrop, hvilka som jag tror uttryckte mera förargelse än förakt. Jag var glad att höra allt som d:r Bryerly berättade. Det ingaf mig ett slags förtroende och jag erfor en betydlig lättnad. Kunde väl Bartram-Haugh vara mera ensligt än jag funnit Knowl? Var jag ej säker om min kusin Millicents sällskap, hvilken var lika gammal som jag? Var det ej sålunda ganska möjligt att den tid jag komme att vistas pågBartram-Haugh skulle bli ganska lycklig? På hvilken tid eller ort skulle vi kunna vara lyckliga om vi öfverlemnade oss åt olyckliga inbillningar? omsider kom kallelsen från onkel Silas. Timmarne på Knowl voro räknade. Aftonen innan jag afreste besökte jag porträttet kroppsstorlek af onkel Silas och studerade det för sist: gången omsorgsfullt och med djupt intresse under fler: minuter, men med obestämdare resultater än någonsin. Med en så ädelmodig och rik broder, alltid färdig at hjelpa honom ; med de talanger han hade ; med ett så fördelak tiga utseende som hans — hvad borde han ej ha kunna uträtta? hvem borde ej ha blifvit intagen i honom? Oel likväl, hvad var han väl nu? En fattig förskjuten gamma man, boende på ett ställe som ej tillhörde honom och son ingen ville besöka, förnedrad genom sitt giftermål, med f år qvar af sitt ensliga, dystra lif, och sedan hastig glöm ska hans bästa lott. Jag betraktade porträttet för att fästa det väl i mit minne, Skulle jag ännu kunna spåra några af dess kontu