— Det afgjordes i mycket få ord; ty han var fallkomligt bestimd och grundade sin vägran på skäl, mot hvilka det var svårt att göra några invändningar. Men svårt eller ej, så lät han förstå att han ej ville höra någonting vidare om ämnet — och så blef det afslutadt. — Godt; och hvilken religion har han nu för tiden; frågade hon något föraktligt. — Vi hade ett intressant samtal rörande detta ämne. Han lutar mycket åt hvad vi kalla correspondance-doktrinen. IIan är ganska djupt bevandrad i Svedenborgs skrifter och tycktes angelägen att diskutera en och annan punkt med en person som bekänner sig till samma lära. Sanningen att säga väntade jag hvarken att finna honom så beläst eller så djupt intresserad i detta ämne. — Blef han förargad när ni föreslog honom att afsäga sig förmynderskapet? — Icke det minsta. Tvärtom sade han att han i början tänkt detsamma sjelf. Haus år, hans lefnadsvanor och tanken på huru olämplig han visserligen vore för ett sådant åliggande, Bartram-Haughs aflägsna läge och svårigheten att så goda lärare dit, allt detta hade haft sitt inflytande på honom och nästan bestämt honom för att ej mottaga uppdraget. Men så kom det sätt att se saken som jag omnämnde i mitt bref, och detta bestämde honom. Ingenting kunde nu rubba hans beslut, sade han, eller törmå honom att åter taga saken i öfvervägande. Under hela den tid d:r Bryerly berättade om sin sammankomst med familjens hufvud på Bartram-Haugb, kommenterade min kusin hans berättelse med en mängd