Göteborgsposten – 25 augusti 1865, sida 2

pade hon till svar på min förvånade och frågande blick — skall jag dock besöka Bartram — om han tillåter mig nemligen, ty ni vet att jag ej varit der på ett fjerdedels århundrade; och ehuru jag aldrig förstått Silas tror jag ej att hun förlåter några synder vare sig underlåtenhets eller andra synder. Jag undrade hvilket gammalt agg som kunde förmå min kusin att alltid bedöma Silas så härdt. Jag kunde ej tro att det var rättvist. Visserligen hade jag på scnare tiden sett min idol så vanvördligt behandlad, att den, liksom idoler bruka göra, förlorat något af sin helgade karakter. Dock bibehöll jag ännu min öfvertygelse om hans gudomlighet, liksom en trosartikel, och förjagade hvarje tvifvel med en besvärjelse liksom hade det blifvit ingifvet af en ond ande. Men jag gjorde lady Knollys orätt då jag misstänkte henne för att hysa groll eller ondska eler någonting annat än den benägenhet, att se saken i för starkt ljud, för hvilken somliga beskylla hennes kön. Sålunda var det lilla förslaget om att kusin Monica skulle öfvertaga förmynderskapet öfver mig alldeles tillintetgjordt. Jag tröstade mig likväl med hennes löfte att åter öppna vänskapliga förbindelser med Bartram-Haugh och var temligen undergifven. Jag kommer ihåg huruledes, då vi nästa morgon suto vid frukostbordet, lady Knollys läste ett bref, dervid lät undfalla sig ett litet utrop och sedermera läste vidare med förnyadt intresse. Då hon efter några minuter slutat