Göteborgsposten – 25 augusti 1865, sida 2

fick se? — ni skall få höra. Min bror Craven ville att jag skulle ledsaga honom till Le Bas butik nära Gröveplatsen; denna butik är full af sällsamma saker. När vi kommo in på detta ställe var det nästan folktomt, och det fanns så många märkvärdiga saker att beskåda, att jag för utt par minuter ej observerade en stor qvinna i grå sidenklädning och svart sammetsmantilj samt en mycket vacker hufvudbonad efter senaste parisermodet. I förbigående sagåt, skall ni bli förtjust åt detta nya mod, som endast är tre veckor gammalt och obeskrifligt vackert, så tycker åtminstone jag. Jag är säker om att de redan ha sådana hos edra förnämsta modehandlare; jag behöfver sålunda ej säga mera. Och nu, efter jag är inne på ett sådant ämne, vill jag säga att jag fått edra spetsar och ni skall vara mycket otacksam om ni ej blir fortjust åt dem. Men jag behöfver ej läsa upp allt detta för er — här kommer fortsättningen: Jag går nu tillbaka till min hemlighetsfulla dame i den moderna hufvudbonaden och sammetsmanteln. Hon satt på en stol vid disken, ej för att uppköpa något utan tydligen för att sälja en mängd nipper och dyrbarheter som hon hade i en liten låda, och hvilka mannen plockade upp en och en, såsom jag tror värderande dem. Jag stod nira nog för att bland nipperna se ett litet förtjusande kors med åtminstone ett halft dussin verkligt äkta perlor i och hade börjat att åstunda dem för min räkning, då fruntimret blickade öfver min skuldra och kände igen mig. (Forts.)