Göteborgsposten – 25 augusti 1865, sida 2

skrattade hon, såg upp och lade sin hand, hvilken höll det öppna brefvet, bredvid thekoppen. — Ni kan icke gissa, hvem jag läst om? frågade hon med hufvudet lutadt mot ena axeln och ett skalkaktigt leende. Jag rodnade — rodnade på kinder, panna och ända ned till mina fingerspetsar. Jag trodde mig ha en aning om det namn jag skulle få höra. Kusin Monica såg mycket road ut. Var det möjligt att kapten Oakeley gilt sig? — Jag vet verkligen alldeles icke, hvem kan ni mena, svarade jag med denna öfverdrifna likgiltighot som röjer oss. — Nej, jag ser fullkomligt att ni 4j har det; men ni kan ej tro huru vackert ni rodnar, svarade hon mycket road. — Jag bryr mig verkligen ej derom, genmälte jag med en viss liten värdighet och under det jag rodnade allt djupare och djupare. —Vill ni försöka en gissning? frågade hon. — Jag kan ej gissa det. — Nåväl, skal! jag omtala det? — Alldeles som ri behagar. — Godt, jag skall göra det — det vill säga jag skall läsa upp en sida af mitt bref, som säger alltsammans. Känner ni Georgina Fanshawe? frågade hon. — Lady Georgina? Nej. — Nå godt, gör ingenting till saken; hon är i Paris nu och detta bref är från henne. Hon säger — låt mig se hvar har jag det nu — Å går, hvem tror ni väl jag