Göteborgsposten – 25 augusti 1865, sida 1

innan han i sin indolens kastar sig i hvad som kunde komma att visa sig som den värsta fara för hvilken han nagonsin varit utsatt. Pa detta sätt argumenterade lady Knollys med qvinlig i och, jag måste erkänna det, med en god del af de gningar jag ofta förmärkt bland logici af mitt eget kön. Hon förvirrade utan att tillfredsställa mig. — Jag vet icke hvarför jag begaf mig i detta rum, sade jag förskräckt, eller hvarför jag gick till det der skäpet. Huru kom det sig att dessa papper, hvilka vi aldrig sett förut, nu voro de första som träffade min blick. — Hvad menar ni, mitt barn? frågade lady Knollys. — Jag menar, att jag tror det jag leddes dit och att stackars pappa nu talat till mig lika tydligt som om hans hand skrifvit det på väggen. Jag var färdig att svimma vid slutet af denna hemska bekäinnelse. ener OM Ni är nervös, mitt barn. Edra sömnlösa nätter ha medtagit krafterna. Lat oss gå ut; luften skall göra er godt, och jag försäkrar att ni inom kort skall finna det vi ha haft rätt och glädja er åt att ni handlat som ni gjort. 8 Men jag lät ej nöja mig dermed, ehuru min första häftighet lade sig. Mitt samvete oroade mig följande natt. Da jag gick till sängs återvände min nervösa oro fyrfaldigt. En hvar som är nervsvag har väl nagon gång lidit af uppenbarelsen af spöklika anletsdrag, framträdande i alla former af förvridning, det ena efter det andra, och detta så snart ögonen slutit sig. Denna natt oroade mig