Göteborgsposten – 24 augusti 1865, sida 1

— Jag måste vara i London i öfvermorgonBartramHaugh ligger nära sextio miles härifrån, och blott tjugo miles af dessa kunna passeras på jernväg, såsom jag ser. Att resa fyrtio miles i vagn öfver Derbyshirebergen går icke fort, men om ni blott säger: Försök, så skall jag besöka honom i morgon på förmiddagen. — Ni måste svara ja ... ni måste, dyra Maud! — Men huru kan jag afgöra den saken på ett ögonblick? Ack, älskade kusin Monica, jag är så förvirrad. — Men ni behöfver icke afgöra något alls; det är han som kommer att besluta. Han kan ju bättre göra det än ni. Ni måste bifalla. Åter blickade jag från benne på d:r Bryerly, och från doktorn åter tillbaka på henne. Jag slog mina armar om hennes hals och slutande mig tätt intill henne ropade jag: — Oh, kusin Monica, älskade kusin Monica, råd mig. Jag är en eländig varelse. Ni måste råda mig. pills detta ögonblick hade jag ej vetat hurn obeslutsam min karakter var. Jag förstod af tonen i hennes röst att hon smålog då hon svarade: — Jag har ju gifvit er mitt råd, min älskade; och jag besvär er och bönfaller, tillade hon i ifrig ton, att ni följer mitt råd, såframt ni verkligen älskar mig. Det är er skyldighet att låta er onkel Silas, som ni tror dertill vara mera kompetent än ni är, afgöra saken efter mogen öfverläggning med d:r Bryerly, som känner mer af er fars planer och afsigter med denna anordning än både ni och jag. — Skall jag bifalla? utropade jag, tryckande mig in