Göteborgsposten – 24 augusti 1865, sida 1

.oaeess ee till henne och kyssande henne. Ob, säg mig hvad skull jag svara? — Ja, naturligtvis, ja. Hon samtycker till ert vänliga förslag, d:r Bryerly. — Skall jag förstå det så? frågade han. Ndväl — ja, d:r Brryerly, svarade jag. — Ni har fattat ett vist och godt beslut, sade han lifligt, som en man hvilken blifvit befriad från ett stort bekymmer. — Jag glömde att säga, d:r Bryerly — det var mycket ohöfligt — att ni måste stanna här öfver natten. — Han kan det icke, min älskade, inföll lady Knollys, det är en lång väg. — Han skall dinera med oss. Vill ni ej det, d:r Bryerly ? — Nej han kan ej. Ni vet att det är omöjligt, sir, sade min kusin afgörande. Ni får ej trötta honom, min älskade, med artigheter som han ej kan antaga. IIan skall på ögonblicket bjuda oss farväl. Farväl, d:r Bryerly. Ni skall skrifva omedelharligen; dröj ej dermed tills ni kommit till staden. Säg honom farväl, Maud. Jag vill säga er ett ord i matsalen. Derefter bokstafl igen skuffade hon honom ut ur rummet, lemnande mig i ett tillstånd at bestörtning och förvirring oförmögen att tänka öfver mitt beslut, hvarmed jag visserligen ej var tillfreds, men som jag ändock ej var i stånd att återkalla. Jag stod på samma plats der de lemnat mig, blickande efter dem.