Göteborgsposten – 23 augusti 1865, sida 2

mr Silas Ruthyn, som träder i besittning af hela arfvet, och som länge varit föraktad, lika mycket som en ficktjuf eller ännu mera, i sitt eget grefskap? — Ni är ju en religiös man, d:r Bryerly, enligt den lära ni hyllar? sade jag. Svedenborgaren smålog. — Godt, då ni nu vet att äfven han är det och då ni sjelf erfarit religionens makt, tror ni ej då att hon förtjenar fullt förtroende? Tror ni ej att det är väl för honom att ega detta tillfälle att visa sin karakter i dess rätta ljus och den tillit min älskade fader hyste till densamma, samt att vi göra bäst i att lemna alla tillfälligheter och följder i Guds hand? — Det tyckes hitintills ha varit himlens vilja, sade d:r Bryerly — jag kunde ej se med hvad ansigtsuttryck, men han såg nedåt och drog små figurer med sin käpp på den mörka mattan och talade i mycket låg ton — att er onkel skulle nödgas uthärda detta vanrykte. Vid utväljandet af de medel hvilka försynen lemnat oss för att nå målet, måste vi använda vårt förnuft med samvetsgrann noggrannhet, och om vi finna att några af dessa medel lika sannolikt kunna leda till olycka som till något godt, ha vi ej rätt att vänta försynens speciella mellankomst för att göra vårt experiment till ett oskuldsprof. Jag tror att ni borde öfverväga allt detta noga — jag är säker att det finnes skäl som tala emot saken. Om ni beslutar er för att hellre vilja ställas under någon annans vård, till exempel lady Knollys så vill jag göra allt hvad jag kan för att åstadkomma det.