rara för en spekulativ princips skull och med isk af förvirringar, äfven kriget å part, allkarsammare än de som nu tynga på fransnännen. Frankrike har på intet sätt någon olitisk eller administrativ besvärlighet af sitt nexicanska företag (2). Det är ett dyrt värf, som ej lemnar någon ersättning, men det är lt. I amerikanska händer kunde det bli en national olycka. Så länge Mexico reorganiseras efter molellen af civiliserade stater, betyder det föga, hvars händer verket ligger. Ur europeisk synpunkt är skiljnaden mellan att fransmän sller amerikanare utföra saken utan vigt, men ortersom företaget är ett det mest otacksamma och ingalunda lätt, skulle vi verkligen beklaga, om det hämmades vid närvarande stadium af framåtskridande. Fransmännens kejsare har nu vunnit betydande framgång i att sätta en regelbunden regerings ansvarighet i st. f. den hopplösa anarki och det öfverhandtagande röfveri, hvartill Mexico hemfallit. Det betviflas ej heller, att denna framgång skall efter hand bli fullständigad. Öfver hela Förenta Staterna erkänner man, att om regeringen i Washington ej intervenerar, skall en effektiv och permanent regering stadgas i Mexico under Maximilians spira, och denna sannolikhet användes som skäl för en omedelbar intervention. Vi skulle sörja öfver att se så gynsamma utsigter förstöras. Värfvet är ej ett sådant som amerikanarne behötva eftertrakta. Det är dem, som utföra det, ej synnerligt i smaken, och ingenting annat än en så abstrakt princip som just Monroedoktrinen skulle förmå dem att med vapen försvara sin rätt till bördan. Det skulle vara hårdt att kämpa för en förlust, och detta skulle likväl vara förhållandet med ett krig för Mexico. Det är bäst, att en dylik sak lemnas att vara sådan som den är. För amerikanarne skulle tillochmed Mexicos mineralrikedomar vara endast till öfverflöd. De ega redan i sina oarbetade och obebodda territoria sådana grufvor till rikedomar, att de nästan öfverstiga all beräkning. Mexico skulle till allt detta ej kunna lägga någonting, men det kunde taga bort en stor del. Det lofvar föga godt åt någon, men Maximilian gör med sina vänners tillhjelp det möjligast bästa af saken och han har öfverstått det värsta. Om ame rikanarne nu skulle göra det han gjort ogjordt och sjelfva åter börja verket på nytt, skulle de troligen vara de första att erkänna, de Monroedoktrinen upprätthållits till ett pris vida öfverstigande dess egentliga värde.