IR 682—38—. 4446 1002 —— 2 mmonren sm reor 0 roa —— rit i saknad af religionstrihet, undervisningsfrihet, församlingsstrihet och tryckfrihet. Orden stå verkligen att läsa i gårdagens n:o at D. N., som dock icke med ett ord omnämner tyskarnes tillvägagående mot den danska befolkningen i Slesvig, hvars prester körts bort, hvars skolor stängts, om ej de danska lärarne utbytts mot tyska, hvars tidningar konsiskerats och hvars församlingsfrihet är ingen. Då man uppträder för att hertigdömenas befolkning må ega rätt att bilda ett sjelsständigt rike under sin egen konung eller hertig, bör man icke förgäta att mer än hälften af Slesvigs betolkning är dansk och icke vill veta af denne egne hertig — man borde icke förgäta det, ehuru det nogsamt kan hända, då man är mera tyskt sinnad, än sanningsälskande. De ryska och tyska sporrarne kläda ej D. N. rätt väl — det är helt säkert många som dela vårt tycke. Skandinaviskt arbetare-möte. — Från Malmö skrifves d. 21 d:s i Snållposten: Den Köpenhamnska arbetaretoreningen af 1860x gjorde i går, anförd af sin ordförande, hr C. V. Rimestad, ett besök i Malmö för att bese industriexpositionen. Då det var på förhand tillkännagifvet i de danska tidningarne, att afresa från Köpenhamn skulle ske kl. 7 på morgonen, i följd hvaraf de besökande kl. omkr. 9 vore att vänta till Malmö, hade vid denna tid infunnit sig vid hamnen en stor folkmassa samt borgaresångföreningen och skarpskyttekarens musik för att emottaga de värderade gästerna från anara sidan Sundet. Straxt efter kl. 9 ankommo oc å angfartyget Zampa och en liten stund senare ångfartyget Fulton, som af deltagarne voro särskildt lörhyrda för resan och emottogos af de på stranden församlade sängarne med den vackra sången Vift stolt paa Codans Bölge, hvarefter rådman Falkman, sasom ordförande för borgaresångföreningen, uppsteg å ångfartygen och helsade de resande välkomne, på samma gång inbjudande dem till en enkel kollation, som af en del at stadens innevånare blifvit arrangerad å rådhusets öfra våning till kl. 5 e. m. Hr Balkmans helsning besvarades af hr Rimestad, som med sin väldiga stämma utbragte ett lefve för Malmösamhälle, hvilket, åtföljdt af lifliga hurrarop, kraftigt upprepades af arbetareföreningens medlemmar. Från hamnen uppmarscherade värdar och gäster med musiken i spetsen till jernbanetorget, der tåget upplöstes, och deltagarne, hvilkas antal var omkring 450, deribland inberäknade ett mindre antal damer, besökte expositionen. Större delen af dagen tillbragtes af de flesta å utställningen, som vann ett, som vi tro, allmänt bifall. Atskilliga af gästerna begagnade dagen till kortare utflykter i stadens omgifningar och en del gjorde en färd till Lund. Kl. 5 samlades vid utställningslokalen alla de danska gästerna jemte bor sängsoreningen, och med skarpskyttekarens musik i sy tsen tågade man till rådhusets öfra våning, hvars utvidgade lokal var sulls:ändigt upplaten. Da alla voro samlade, uppsteg rådman Falkman i talarestolen och framförde samhällets välkomsthelsning till de ankomna gästerna. Derefter uppträdde hr Rimestad och föreslog en tacksägelse till Malmö. IIans föredrag var i hög grad briljant; det var en talareförmåga af mycket öfverlägsen natur. Hans tal afbröts af ständiga bifallsrop. Bland annat yttrade han, att de Nordiska folken hafva legat länge i strid, och striden fortgår ännu; men det är en strid af annan art än förr; nu kämpa de i ädel täflan att älska sitt fädernesland, att befordra kunskaper och upplysning, att gå framåt i allt stort och ädelt och skönt; och skulle någonsin konungarne vilja föra de Nordiska folken i en annan strid emot hvarandra, så gå vi icke. Vi gå icke, upprepade han med ett så gripande uttryck, att hela den talrika menniskomassan ropade ett bravo, som nära aldrig tagit slut. Hans tal slutade med en vacker tacksägelse till Malmö, och derpå följde ett niofaldigt hurra. Kort efter föreslog snickaremästare Rörup en skål för Malmö sångförening, hvilken skål besvarades af rådman Falkman med ett humoristiskt svar som väckte mycket bifall. Sedan uppträdde hr Rimestad och i särdeles vänliga och smickrande ord föreslog en skål för rådman Falkman som förman för festen, och då hr Falkman derefter besteg tribunen för att svara, blef han helsad af ihållande bifallsrop, och sedan dessa tystnat tackade han för skålen. Bland ga tal var ett för arbetarne, hvilket besvarades af fabrikör Lejsander, och ett för Malmö Industriförening. En talare fann stämningen så lifvad och angenäm, att han föreslog, det afresan skulle uppskjutas från kl. 8 till kl. 10, men hr Rimestad upptrådde genast och förklarade, att ångbåtarno sknlle gå kl. 8, och detta skedde i så bestämda ordalag, att det blef ingen gensägelse deremot. I Knutssalen hade man uppställt långa bord. vid hvilka den svenska punschen serverades och flitigt anlitades. I gula förmaket voro någ tare förfriskningar föranstaltade för damernas räkning, och i landstingssalen, som sedan den kungliga balen under landtbruksmötet ännu bibehöll sina dekorationer, var aftonens egentliga piece de råsistance — otaliga fat med tusentals smörgåsar jemte bier, — hvilken enkla anrättning med den största gemytlighet hölls till godo. Till slut kom helt oförväntadt en liten bal i gång i ett af sidorummen med skarpskyt: — — ——