värd och auktoritet. Ni inser nu, tror jag, huru saken förhåller sig. Jag tyckte ej om anordningen när er far uppläste testamentet för mig och jag sade detta. Gör ni det? Jag tvekade att svara, osäker om jag förstod honom rätt. — Och ju mer jag tänker på det, dess mindre tycker jag om det, miss, sade d:r Bryerly i lugn och fast ton. — Barmhertige himmel! d:r Bryerly, ni kan väl ej misstänka att jag ej skulle vara lika trygg i min onkels hus som i lord-kanslerns? utbrast jag, blickande honom rakt i ansigtet. — Men inser ni ej, miss, att er onkel härigenom ingalunda blir satt i en fördelaktig position, återtog han efter nägot betänkande. — Men antag att han ej har samma åsigt. Ni vet att han kan afsäga sig uppdraget, om han det har. — Ja, det är sannt; men han vill ej det. Här är hans bref som officiellt förkunnar att han ämnar antaga förmynderskapet; men jag anser att man borde säga honom att det under inga omständigheter är grannlaga. Ni vet, miss, att er onkel, mr Silas Ruthyn, en gång var ämne för ett mindre behagligt prat. — Ni menar ... började jag. — Jag menar historierna som voro i svang rörande mr Charkees död på Bartram-Haugh. — Ja, jag har hört detder, sade jag. — Vi antaga naturligtvis att det var orättvist; men det finnes många som tänka helt olika.