AV NO OA att se er, d:r Bryerly. Ingenting obehagligt har händt, hoppas jag? — Nej, i genting obehagligt, miss. Testamentet har blifvit lagfaret och vi skola ha stadfästelse derpå i behörig ordning; men det har fallit mig något in, och jag är kommen för att göra er några frågor, hvilka ni skall göra väl i att besvara med moget öfvervägande. Är lady Knollys ännu här? — Ja, men hon har ännu ej återvändt från en promenad. — Jag är glad att hon är qvar. Jag tror att hon har ett sundt omdöme, och qvinnor förstå ett och annat bättre än män. Hvad mig beträffar, så är det min skyldighet att förelägga er hvad jag tänker om ett och annat och att uppbjuda all min förmåga för att i händelse ni så skulle önska åstadkomma en olika anordning. Ni känner ej er onkel, sade ni häromdagen? — Nej, jag har aldrig sett honom. — Uppfattar ni er aflidne faders afsigt med att sitta er under hans förmynderskap? — Jag förmodar han önskade visa sin höga tanke om min onkels lämplighet för ett sådant förmynderskap. — Det är fullkomligt sannt; men detta är dock ett utomordentligt fall af förmynderskap. — Jag förstår ej. — Hör på; om ni dör innan ni blir 21 år gammal, skall hela förmögenheten tillfalla honom — förstår ni det? — och han är den som under tiden skall vaka öfver er person; ni skall bo i hans hus och stå under hans