Göteborgsposten – 22 augusti 1865, sida 1

na sina penningar tillbaka; och han påstod bestämdt at han ej var skyldig mr Charke en enda guing. Brefve omnämnde dock, såsom nämnts, att Silas blifvit skyldig Charke en ofantlig summa och ålade den agent till hvil ken det var skrifvet, att icke omnämna detta, enär Silas blott kunde betala genom att få penningar af sin rike bro der, hvilken måste behandlas försigtigt. Charke tillade ut tryckligt att han på Silas begäran hållit saken alldele: tyst. — Detta var, såsom man lätt kan finna, ett mycke förargligt bref, och så mycket mera som det var skrifve i brutalt munter ton och alldeles ej likt en mans som tän ker på att träda ur denna verlden. Ni kan ej föreställ: er hvilket uppseende offentliggörandet af detta bref väckte En ordentlig storm uppstod inom opinionen, men Silas mötte den modigt och med stor skickligbet. Han fram ställde den förmodan att brefven voro förfalskade. Har erinrade om att Charke brukade skryta och säga store osanningar i afseende på sina speltransaktioner, och dett: skildt i sina bref. Han påpekade huru ofta personer låtsa munterhet just då de ämna att begå sjelfmord. Har häntydde i ett manligt språk på sin familj och dess ka rakter; han antog en hög och hotande ton mot sina ve dersakare och vidhöll att hvad de vågade insinuera emo honom var fysiskt omöjligt. Jag frågade i hvad form detta försvar offentliggjordes — Det var i ett bref, tryckt som pamflett. En hva beundrade dess snillrikhet och bevisningskraft. Det hade dessutom blifvit ofantligt hastigt utarbetadt.