Göteborgsposten – 22 augusti 1865, sida 1

— Var det i hans vanliga brefstil? frågade jag oskyldigt. Min kusin log. — Åh nej, visst icke. Det är först sedan han antagit en religiös karakter som han uteslutande skrifvit det mest innel ällslösa och tomma kallprat. Er stackars gode far brukade sända hans senare bref till mig, och jag trodde verkligen ibland, att Silas höll på att mista sitt förnuft, men jag förmodar att han blott öfvade sig att skrifva i en gudlig karakter. — Jag förmodar att allmänna opinionen omstämdes till hans förmån? — Jag tror kna pt att detta skedde någonstädes, men i bans eget grefskap var den med visshet alldeles emot honom. Det tjenar till intet att fråga sig hvarföre; faktum var sådant, och jag tror att intet skulle varit svårare för honom än att förändra dessa Derbyshiregentlemäns äsigter. De voro alla emot honom. Naturligtvis hade de äfven mera personliga skäl dertill. Silas offentliggjorde ett mycket bittert anfall mot dem och beskref sig sjelf såsom ett offer för politiska intriger. Jag kommer ihåg han omnämnde att han försvurit vadhållningar, kappränningar och allt hvad dertill hörer, i synnerhet dess nöjen. Folket hånlog och förklarade att detta var det bästa han kunde göra, emedan han skulle bli utsparkad om han åter försökte att träda in på en vadhållningslokal. — Var det någon rättegång om denna sak? frågade jag.