Göteborgsposten – 21 augusti 1865, sida 2

anska hufvudstaden. Men då man förnimer kanondundret så tydligt i Paris, vill det iga detsamma som svårt oväder. I följd af et dåliga vädret är trängseln pi gatorna icke A stark som vanligt. Fastän alla kafåer, retaurationer, hoteller och offentliga byggnader tuckit ut flaggor, så har likväl Paris icke ännu ågot egentligen festligt utseeende; det är om festen redan vore slut, och man stode i egrepp, att åter bortskaffa de tillrustningar, om bidragit till dagens förherrligande. I rots at det dåliga vädret, blef programmet ikväl fullständigt utfördt. I alla Paris kyrkor irade man det öfliga Te Deum kl. 12 middazen. I kyrkan Notre Dame var hela den yffleiela verlden samlad, neml. den del af densamma som ännu finnes i Paris. lLrkebiskopen af Paris förrättade de kyrkliga högtidligheterna. Kl. 12 började farkostmanövrerna på Seinen. Prisdomrarne sutto i ett högrödt tält, som var uppslaget på stranden. De bekanta folkförlustelserna vid Barriöre du Tröne och på Invalid-esplanaden började vid samma tid. Kl. 1 började triteatrarne. Tilloppet till desamma var som vanligt mycket stort, och tusenden måste tillbakavisas. Med undantag af Vaudevilleteatern företedde de representationer, som man gaf, ingenting vidare. Men föreställningen å Vandeville var af stort intresse. Der spelades nemligen Deux Soeursaf Emile de Girardin, och sedan stycket ordentligt och af hjertans lust uthvisslats af denna teaters vanliga publik, var man mycket nyfiken efter att få se, huru folket skulle emottaga detsamma. Emile de Girardin kan i alla händelser vara belåten med det emottagande, som blef hans stycke till del. Det talar kanske icke för franska folket, men i alla händelser för Girardin, som så riktigt känner dess känslor. Det väckte synnerligt och stormande bifall, då den man spottade den i ansigtet som förtörde hans hustru och denne deretter vände andra kinden till. Detta tycktes salla i publikens smak, och då ridåen föll, ropade man ursinnigt: Vive Girardin! Vive Emile! Moniteuren offrade Napoleonsdagen sjutton af sina stora spalter åt ordensraseriets gyllene kalf, kring hvilken de moderna fransmännen så gerna dansa. Kejsaren utdelar ej mera ordnar styckvis — utan balvis. De fyra dagar, som Abd-el-Kader uppehållit sig i London, ha kostat franska regeringen, som betalt hela hans resa, 12,000 francs. I Spanien ha listorna med protester mot Italiens erkännande ej erhållit mer än 5 underskrifter. Värdet af de andliga egendomar i Spanien, som skola afyttras, uppskattas till ej mindre än 2,500 mill. fres. Man har nu i England fått konstateradt, att der rådande boskapssjuka ej kommit utifrån, utan börjats i sjelfva England. En korrespondent från NewYork återgifver följande meddelande i ett amerikanskt blad, som förklaras vara väl underrättadt om Washingtonkabinettes afsigter: Det kun ej vara något tvifvel underkastadt, att regeringen skall under den närmaste tiden tillkännagifva sina verkliga afsigter, hvad Monroedoktrinen och den franska interventionen i Mexico angår. Förstärkningar om mer än 55,000 man hafva, såsom det vill synas, under senaste dagarne skickats till Sheridan i Texas. General Grant har för kort tid sedan yttrat till den mexikanska republikens gesandt under ett samtal, som de hade med hvarandra, att fransmännen måste snart lemna Mexico. I sammanhang härmed må framhållas, att underrättelsen om, att Seward tillställt den amerikanske gesandten i Paris en depesch, som bebådar ett bestämdt uppträdande å Föronta Staternas sida mot Frankrike i anledning at Mexico, nu omsider ötvergått till de franska tidningarne, der den unionsvänliga och annars så försigtiga Journal des Deöbats upptagit saken. I Kina hotas Peking af rebellerna. Rern-geringen har utbedt sig några engelska ofsilo cerares bistånd. senare Post. Österrike och Preussen ha efter lång tids oenighet och spänning ingått en öfverenskommelse om, att de skola upprätthålla det provisoriska tillståndet i hertigdömena, men med detsamma göra de det för båda förödmjukande erkännandet, att det öfverstiger deras krafter att bringa den slesvigholsteinska frågan till ett slutligt afgörande. Saken hade gått så långt, att Österrike endast egde valet mellan ett krig, eller att uppgifva sina törsök att genomföra en antipreussisk lösning af den slesvig-holsteinska irågan, och det har föredragit det sista alternativet. Kabinettet i Wien, som för åtta månader sedan förklarade, att det brådskande med ett slutligt afgörande, måste nu finna sig uti, att lösningen uppskjutes ad Calendas grecas. Gastein synes sålunda ha blifvit ett österrikiskt Olmiitz, och Österrike har neppeligen varit så lågt nere, sadan dess tryunner i vild fivkt utrymde Lomtill