Göteborgsposten – 21 augusti 1865, sida 1

— Och huru kunde de ha något att invända mot så klara och tydliga fakta? frågade jag. — Det utbredde sig icke destomindre ett visst dunkel öfver saken som gaf dem som tyckte om att tala illa om folk, tillfälle att insinuera vissa misstankar, ehuru de ej sjelfva knude finna nyckeln till hemligheten. I första rummet, ådagalades det att han gatt till sängs i mycket rusigt tillstånd, och att han hörts sjunga och vara högljudd i sitt rum under det han gick till sängs — och det är ej i sådant sinnelag folk tar lifvet af sig. Vidare så ehuru hans egen rakknif återfanns i den förskräckliga blodmassan (det är uppskakande att nödgas höra alla dessa omständigheter) nära hans högra hand, voro fingrarne på hans venstra hand skurna ända intill benen. För det tredje stod hans annotationsbok, i hvilken hans vad voro upptecknade, ingenstädes att finna. Detta var mycket besynnerligt, som ni finner. Hans nycklar voro häftade vid en kedja. IIan bar en stor mängd guld och lapprisskaker på Jag såg honom, den olycklige mannen, vid kapplöpningen. De hade stigit af sina hästar. Han och er onkel promenerade på kapplönpingsbanan. — Liknade han en gentleman? f jag tror att hvilken annan flicka som helst skulle ha gjort. — Han liknade en riktig plebej. Han hade en afskyvärdt ful brun rock med sammetskrage, krusigt svart här, som hängde ned öfver hans hals, stora polisonger, mycket höga skuldror och gick med näsan i vädret och rökade cigarr. Jag blef bestört öfver att se Silas i sådan sällskap. rågade jag, liksom