Göteborgsposten – 17 augusti 1865, sida 2

A Fran Danmark. Dagbladet innehåller en skarp artikel not regeringen, derför att hon till öfverstar . la suite (utan lön) i danska armen utnämnt orinsarne Julius och Johan af Slesvig-HolsteinSönderborg-Augustenborg. Bladet säger: Under de knappast tvenne år, som konung Chritian IX burit kronan, är det åtminstone fjerde gänsen, som dessa H. M:ts tvenne yngre bröder blifvit föremål för hedrande utmärkelse. Samtidigt med konung Fredrik VII:s jordfästning erhollo dessa durchauchtigheter predikatet Höghet. Senare fingo de båda Eletanterordens insignier, det högsta hederstecken i vårt land, och Dannebrogsmännens lilla silfverkors, hvilket bredvid den stora orden har en helt särskild betydelse. I slutet af 1864 blefvo de tvenne nögheterna, som aldrig tjenat i den danska armåen gjorda till öfverstelöjtn. a la suite och efter mindre än ett ärs tjenst i denna grad ha de nu ryckt upp på nästa pinne å den militära stegen. Hvilka äro då dessa tvenne personer, som med sådan hastighet växa upp ur jorden? Prins Julius och prins Johan eller Hans äro bröder till H. M:t konungen, men äfven bröder till hertig Carl af Gläcksborg. Då upproret utbröt år 1848, glömde hertig Carl sin ed och förpligtelse mot den danske konungen ... och var en af de första, som höjde upprorsfanan. — Ej mindre än fem af de gläcksborgska furstarne stodo då i de upproriskas väpnade leder, och bland dem voro prinsarne Julius och Johan, hvilka togo afsked ur den preussiska tjensten, för att inträda i upprorshären. De äro innefattade i den allmänna amnesti, som efter kriget utfärdades för alla deltagare i upproret, med få undantag, och endast i kraft af denna amnesti undgå de att i dag som dag är anklagas för högforrädare, om de visa sig på dansk botten. — Man har under lång tid ej hört af dem, de försvunno i hvimlet af de tyska småfurstarne, och om de satte sin fot inom Danmarks gränser, var det åtminstone i all tysthet och utan att komma i något förhållande till staten. Men från det ögonblick konung Christan IX besteg tronen, ha de blifvit officiela personligheter, föremål för utmärkelse, anknutna vid landet, hedrade med ordnar och militära värdigheter. — I och för sig kan det vara utan betydelse, om dessa tvenne prinsar äro öfverstelöjtn. eller öfverstar, men felet ligger deri, att de äro utnämnda till något, och de kunna likaså godt genast gjorts till generaler, för att vara mogna till ett eller annat slesvigholsteinskt kommando, då personalunionens guldålder kommer. Men hvarje gång ett sådant missgrepp sker, är det en ny synd och hvart och ett af dessa steg är en ny kränkning af den danska nationalkänslan, en ny spådom om, att en gång hysta förhoppningar aldrig skola gå i fullbordan. Armåens uniform tages ifrån den tappre man, hvars namn genljöd öfver Europa genom kanondundret från skansen N:o 2, och ett obetänksamt yttrande är tillräckligt för att godtyckligt utstöta en annan tapper man (Kofod) från tillochmed den parodi af armå, som heter Bornholms milis. Men prinsarne Julius och Johan, hvilkas liss enda bedrift varit deltagande i upproret mot