Göteborgsposten – 17 augusti 1865, sida 1

— Var det före den förskräckliga tilldragelsen å Bartram-Haugh?: — Ja — före, min älskade. Han var da ej en omvänd vällusting, blott en ruinerad sådan. Austin var myoket god emot honom. Mr Danvers säger att det är alldeles obegripligt huru Silas kan ha gjort at med de oerhörda summor han gång efter annan erhöll från sin broder utan att de gagnade honom det minsta. Men han spelade, min älskade; och att försöka hjelpa en man som spelar och spelar olyckligt — somliga män spela vanligen olyckligt, tror jag — det är som att försöka fylla ett kärl som ej har någon botten. Jag tror emellanåt att min förhoppningsfulle nevö, Charles Oakley, spelar. På den tiden kastade sig Silas högst oförsvarligt in i alla slags spekulationer, och er stackars far fick betala alltsammans. Ilan förlorade alldeles otroliga summor i denna bank som ruinerade så många landtgentlemän — stackars sir Harry Shackleton i Yorkshire mäste sälja halfva sin egendom. Men er gode far fortfor att hjelpa honom ända till dess han ingick sitt giftermål — det vill säga han hjelpte honom på detta frikostiga sätt, som verkligen var totalt gagnlöst. — Uar min tante varit länge död? — Tolf eller femton år ja tillochmed längre, tror jag; hon dog före er stackars mamma, Hon var mycket olycklig och skulle säkerligen velat gifva till sin högra hand om hon aldrig gift sig med Silas. — Tyckte ni om henne? — Nej, min älskade; hon var en obildad och vulgär qvinna.