Göteborgsposten – 16 augusti 1865, sida 2

Kusin Monica drack ur hela tökoppen i ett drag och yttrade derefter i eu ton mera lik sin vanliga. — Ah, jag är bättre nu. Hon drog en djup suck och log på sitt skalkaktigt trotsande sitt. — Jag önskar vi hade honom här, Maud, fortfor hon. Vi skulle lata honom höra hvad vi tänka, eller huru? ... Och detta bref, innan det bedröfliga testamentet ens är lagfaret! — Jag är nästan glad öfver att han skref detta postskriptum, ty ehuru jag ej tror att han har någon auktoritet i den saken så länge jog är under mitt eget tak — yttrade jag extemporerande en lagterm — och jag derföre icke kommer att lyda honom, så har likväl hans sätt att gå tillväga öppnat mina ögon för min verkliga ställning. Jag suckade mycket bedröfvad, och lady Knollys kom fram till mig och kysste mig vänligt. (Forts.) Plockgods. Sentens. Fred alstrar rikedom, af rikedom kommer högmod, högmod väcker gräl och gräl åstadkommer krig; dom föder tålmodighet och tålmådighet leder till fred.