Göteborgsposten – 15 augusti 1865, sida 2

på ett sätt att fråntaga krutet dess exyloderande kraft och sedermera återgifva det densamma. Metoden består helt enkelt deri att en vigtsdel krut blandas med fyra vigtsdelar finaste glaspulver. Krutet förlorar derigenom helt och hållet sin explosiva egenskap. Man kan röra i det med en glödhet jernstång, lägga det i eld, antända vanligt krut som lagts ofvanpå det icke exploderande o. s. v., utan att man på något sätt kan antända den preparerade massan. Denna är äfven i betydlig mån skyddad för fukt och väta. Vill man återställa den explosiva kraften behöfver man blott bortsikta glaspulvret, och krutet är nu lika användbart som förut. De enda olägenheter som vid första anblicken synas vidlåda denna uppfinning är dels den omständigheten att det tager temligen lång tid att befria krutet från glaspulvret, dels att krutet, då det blifvit prepareradt. tager mycket rum. Men då krutet i de flesta fall ligger långa tider obegagnadt, äro dessa olägenheter af mindre vigt. En insändare i Times visar emellertid att den princip, på hvilken mr Gale vid sitt förfarande att beröfva krut dess explosiva förmåga, eller den att genom ett trämmande ämne isolera hvarje krutkorn från de öfriga, varit bekant sedan år 1835, då den först framställdes af en fransman, mr Piombert. Insändaren fruktar äfven att stora faror kunna uppstå under krutets blandning med glaspulvret, att krutkornens polityr skall skadas, äfvensom att vid transporter på vagn glaset skall skilja sig trän krutet, så att det senare återfår sin explosiva kratt. Har man då invaggats i säkerhet, så kunna lätteligen förskräckliga olyckor uppstå.