Göteborgsposten – 15 augusti 1865, sida 1

behöfde någonting, då hon sjelf var rik och dertill barnlös, ädelsinnad och frikostig. Det var det oväntade uttrycket i hennes ansigte som skrämde mig och för ett ögonblick uppkallade denna orättvisa tanke hos mig. Lady Knollys störtade upp, höjde sitt hufvud för att kunna se öfver mr Sleighs skuldra, bet sig i sin bleka läpp och frågade slutligen: — D:r Bryerly, var god säg mig om läsningen är fullbordad? — Fullbordad? Helt och hållet. Ja, ingenting mer, svarade han med en nick, och fortsatte sitt samtal med Abal Grimston och mr Danvers. — Och hvem, sade lada Knollys med en ansträngning, skall egendomen tillfalla, i händelse — i händelse min lilla kusin här skulle dö innan hon kommer till myndig ålder? — Eh? Den tillfaller väl närmaste arfvingen, förmodar jag? sade d:r Bryerly vändande sig till Abel Grimston. — Ja, naturligtvis, yttrade advokaten tankfullt. — Och hvem är det? fortfor min kusin. — Hennes onkel, mr Silas Ruthyn, svarade Abel Grimston. Tack för upplysningen, sade lady Knollys. D:r Clay kom fram och bugade sig mycket djupt samt fattade graciöst min hand och yttrade: — Tillåt mig, min bästa miss Ruthyn, att på samma gång som jag uttrycker min saknad öfver att vi stå i begrepp att förlora er ur vår lilla skara — ehuru jag hoppas blott för en kort, en mycket kort tid — säga huru