rum som er alflidno far utvisade såsom det, till hvilket derna nyckel hörer. Jag förklarade att det var ekskåpet. — Mycket bra ma am — mycket bra, sade d:r Bryerly, medan han satte nyckeln i låset. Kusin Monica kunde ej afhålla sig från att mumla: — En sådan tölpaktig karl, min älskade! Den yngre delegaren i firman Archer Sleigh stod med sin tjocka hand i fickan och hufvudet framböjdt öfver mr Grimstons skuldra och plirade in i skåpet då dörren öppnades. Man behöfde ej söka länge. Ett vackert hvitt papperskonvolut, nätt hopbundet med röd tråd och försegladt med ett stort rödt sigill, hade följande påskrift, af min fars hand: Austin R. Ruthyns, of Knovl, testamente. Derefter stod i mindre bokstäfver dagen då det var upprättadt samt i ett af hörnen en så lydande not: Detta testamente har efter min instruktion blifvit uppsatt af Gaunt, Hogg Hatehett, advokater, Great Woburn Strect, London, A. R. R. — Låt nig få kosta en blick på detta eudossement, om ni behaga, gentlemän, till hälften hviskade den obehagliga person som representerade min onkel Silas. — Det är ej något endossement. Se hiir — ett memorandum på ett konvclut helt enkelt, sade Abel Grimston vresigt. — Tack, tack — allt som sig bör, svarade han, tecknande upp det med blyertspenna i en lång annotationsbok som han drog upp ur sin rockficka.