fran Utlandet. Det har väckt stort uppseende och ej mindre harm, att Preussen och Österrike bekrigat Danmark med en rättslöshet, som de af preussiska regeringen beroende kronjuristerna måst erkänna och hvilken Preussen sjelft nu begagnar som basis för sin tillkomsträtt. vi skola på ett annat ställe om några dagar lemna några utdrag ur en i evue des deux Mondes förekommande mördande kritik af de europeiska stormakternas beteende mot Danmark. Nu vilja vi återgifva slutet af en artikel häröfver i det ministeriela engelska bla det Globe, så lydande: Det bekräftas genom detta erkännande (af Christian IX:s rätt till alla tre Elbhertigdömena), att Preussen och Osterrike nu inneha Naboths vingård, som de rånat från Danmark, och att deras enda rättsåtkomst hvilar på Wienerfreden. Kriget mot Danmark hade af dessa makter påbörjats, derför att de icke ville erkänna denna rättsätkomst med hänsyn till den nuvarande konungen af Danmark, och under förevänning af att de representerade Tysklands sak i striden mot en svag och fredlig granne, en strid som just börjades genom den förmenta ogiltigheten af konungen af Danmarks ratitsätkomst. Om Österrike och Preussen år 1863 förblifvit trogna sina egna fördragsenliga förpligtelser af 1852 och med hänsyn härtill erkänt Christian IX:s arfsföljd i hertigdömena, skulle de qväft det orättfärdiga tyska angreppet i födseln. De erkände det visserligen icke i dess ursprungliga form, men de togo det ur de tyska upphofsmännens händer, för att få sjelfva utföra det. Och nu, då det är utfördt, åberopar Preussen för sig samma rättsåtkomst som basis för en besittning, hvilken det sjelft slutligen tänker behålla — samma rättsåtkomst som det år 1852 högtidligt erkände, 1863 stillatigande tillbakavisade och nu till sist år 1865 kallblodigt stadtlästar. Tyska kusin! Stig ned i ditt andliga medvetandes djup och säg mig, hvad du der finner! Om förhällandet mellan Österrike och Preussen äro ryktena ännu motsägande. Den fredliga sidan synes för dagen ligga uppåtvänd. Deremot heter det, att enighet skall ha uppnåtts mellan Österrike och Mellanstaterna, hvilket skulle synas förutsätta en mera bestämd hållning hos det förra. Den sachsiske premierministern v. Beust har anländt till Mänchen och der haft långa konferenser med bayerska kollegan v. d. Prordten. Från Berlin berättas, att statsbanken hopar silfver i stor mängd och indrager alla behållningar från silialerna. Detta är just icke något fredligt tecken. Storhertigen at Oldenburg har i det strängaste incognito afrest till Berlin. I Hamburg, der arbetsinställningarne ännu icke äro förbi, ha myndigheterna tillännagifvit, att alla ditresande gesäller och arbetare, som inom 3 dagar icke funnit arbete, åter måste ofördröjligen lemna staden. De främmande gesäller och arbetare, som re. dan en längre tid arbetat i Hamburg, måste, om de i 8 dagar varit utan arbete — vare sig efter egen eller mästarens uppsägelse — infinna sig i poliskammaren, der de vanligen ALA vDmm -JLV VV VV VV