Göteborgsposten – 14 augusti 1865, sida 1

representerade han alltid genom bref och när tillfälle er bjöds genom storartade bidrag frän sin börs. Om min far varit mindre godhjertad i afseeende p. jagten å sin vidsträckta egendomar, eller mindre frikosti i att dela med sig af sin förmögenhet, eller tillochmed on han ej kunnat framställa den intellektuella styrka som all tid karakteriserade hans bref i offentliga angelägenheter vågar jag påstå att hans egenheter skulle ådragit honon ätlöjo och möjligtvis afsky. Men hvarenda en af de för nämsta gentlemännen i hans grefskap, hvars omdöme va af något värde, har berättat mig att han var en märkvär digt duglig man och att hans misslyckande i det offentlig: lifvet borde tillskrifvas hans exentricitet och i intet han seende någon brist i de särskilda slags själsförmögenhetel som göra män fruktade och nyttiga inom parlamentet. Jag har ej kunnat afhålla mig från att lemna plats för detta vittnesbörd om de höga själsförmögenheter och ädla egenskaper som utmärkte min älskade far, hvilker man måhända tagit för en misantrop eller en dåre. Har var en man af ädel natur och hög intelligens, men alldeles förlorad i de egenheter och den skygghet som blefve större med åren och hans tilltagande efterlåtenhet för dem samt hvilka genom hans sorg och missräkningar blefvc fullkomligt obotliga. Det låg någonting till och med i rektorns vänlige och ceremoniösa helsning som eget nog afspeglade de blandade känslor hvari vördnad ej saknade plats, med hvilke grannarne hade betraktat min älskade far. Sedan helsningarne voro gjorda — och jag är säkei