Göteborgsposten – 14 augusti 1865, sida 1

gen rörelse i denna helsning, ty tastän min far hade lef vat i fullkomlig endrägt med alla sina grannar, var har skiljd ifrån dem genom ett omätligt afstånd, och jag tror ej att det fanns någon enda af dem som kände mer än måhända en eller två sidor af hans karakter. I betraktande af den fullständiga afsöndring hvari han lefde, var min far, såsom många j ersoner kunna erinra sig mycket populär i sitt grefskap. Han var en god granne i allt utom i att se sällskaper hos sig eller sjelf deltage i sådana. Han hade präktiga jagtmarker och var ytters liberal med att upplåta dem till begagnande. Han höll et koppel hundar i Dallerton, med hvilka hvar och en i trak. ten kunde jaga under jagttiden. Han tillbakavisade aldrig något anspråk på hans börs, om det egde minsta sken aj billighet. Han subskriberade till alla möjliga fonder, lika mycket hvad de rörde, blott befolkningen i grefskapet in tresserade sig för dem, och alltid med furstliga bidrag: och ehuru han lefde afsöndrad från allt umgänge, kunde ingen säga att han var otillgänglig, ty han egnade dagligen flera timmar åt besvarandet af bref, och hans plånbok lemnade rikliga bidrag till svaren. Han hade längesedan afgått från sitt embete som sheriff, och de anspråk man kunde ha på honom såsom sådan hade sålunda upphört innan hans underliga lynne och skygghet fullkomligt afsöndrat honom från menniskor. Han tillbakavisade anbudet att bli grefskapets Lord-Licutenant; han afböjde hvarje plats af personlig utmärkelse som dermed var förenad. Han kunde skrifra utmärkta och genialiska bref när han så behagade; och vid offentliga möten, middagar o. s. v.