Göteborgsposten – 14 augusti 1865, sida 1

att jag derunder var olyckligt blek — hade jag tid att helt lugnt betrakta den ende person der fanns med hvilken jag ej var någorlunda förtrolig. Det var den yngre delegaren i firman Archer Sleigh som representerade min onkel Silas — en fetlagd och blek man om tretiosex års ålder, med ett uttryck af elakhet parad med en viss slughet i sitt ansigte. Det har alltid tyckts mig att ett elakt uttryck synes mera afskräckande i ett blekt frodigt ansigte än i något annat. D:r Bryerly stod nära fönstret och samtalade i låg ton med vår advokat, mr Grimston. Jag hörde d:r Clay hviska till Danvers: — År ej detta d:r Bryerly — han med den svarta — den svarta — det är en peruk tror jag — som står vid fönstret och talar med Abel Grimston? — Ja, det är han. — En person med ett besynnerligt utseende — en af Svedenborgarne, eller hur? fortfor rektorn. — Så har man sagt mig. — Ja, sade rektorn lugnt och knäppte ihop händerna samt snurrade tummarne omkring hvarandra, under det han Dbetraktade den faslige sekteristen under sina ortodoxa gamla ögonbryn med en viss sträng nyfikenhet. Jag tror att han rufvade på en teologisk sammandrubbning. Men d:r Bryerly och mr Grimston, som fortfarande samtalade med hvarandra, började sakta aflägsna sig från fönstret, och den förre yttrade i sin vanliga buttra ton: — Jag ber om förlåtelse, miss Ruthyn; kanske ni skulle vilja vara god visa oss hvilketdera af skåpen i detta