—— — —— ——— Fram Utlandet. Det ser litet brokigt ut i den politiska verlden. I Tyskland vågar tillochmed ett så betydligt blad som ÅAugsb. allg. Zeit. rita Hin Häle på väggen med svartkrita och tala i ledande artiklar om den krigssara som hotar Tyskland. Det är ett farligt ämne att umgås med och då det officiösa bladet likväl gör det, antyder det att ställningen är allvarlig. Ifriga förhandlingar pågå ännu mellan Österrike och Preussen, hvilka båda börja att högre tala om det ömtåliga ämnet: äran. Mellanstaternas furstar sväfva i den största ängslan och deras ministrar fara med.kurirtåg härs och tvärs, för al få de båda potentaterna till att för Guds skull förlikas. I sin oro skola de nu alla samlas i Frankfurt, för att slå sina kloka hufvuden tillhopa och pläga råd. Ryssland låter en mäktig flotta sticka ut i Östersjön och samtidigt säges det äfven poussera fram sin marionett Oldenburgaren, för att ha på schackbrädet till hands en motvigt mot såväl augustenborgaren som Preussen, ifall detta verkligen skulle vilja anexera. England vill ej blanda sig i frågan, men England representerar kapitalet och i så fall är det af sin betydelse, då Economist säger: Om Österrike väntar hjelp af vestra Europa — och hjelp betyder nu penningar — så måste det ansenligt förhöja den säkerhet, som det har att erbjuda, och till detta ändamål inslå en politik, hvilken rent ut sagdt betyder detsamma som fred, framåtskridande och inskränkning. Frankrike håller sig ätven på afstånd, men låter dock fortfarande sin stämma ljuda för den slesvigholsteinska trågans lösning genom tillämpning af nationalitetsprincipen, och understödes härvid af sjelfva befolkningen i Slesvig. Vi ha förut nämnt att på Als företagits ständerval, hvilka alla afgjordt uttallit till förmån för de danskt sinnade. Denna händelse anser franske utrikesministerns organ France, vara särdeles vigtig i jemnbredd med Frankrikes uttalande till förmån för frågans lösning i öfverensstämmelse med befolkningens önskningar. Men äfven på andra håll ser det något oroligt ut. Från Amerika skrifves, att på den mexicanska gränsen en fientligare stämning börjar visa sig mellan fransmännen och unionstrupperna. Är det af denna anledning måhända, som med snaraste 6,000 man nya trupper skola atgå från Algier och Frankrike till Mexico? Säkert är, att i Amerika massan börjar allt mer och mer inblanda sig uti Unionsregeringens hållning i denna fråga. Så berättas trån Newyork, att i Cooper-institutet derstädes hållits ett meeting d. 19 Juli, för att tillkännagifva amerikanarnes förbittring på kejsar Napoleon, derför att han försökt att upprätta en ny monarki på amerikansk grund. De antagna resolutionerna förkiara i ett eftertryckligt språk, att Napoleon Ill begagnat det borgerliga kriget (mellan Norden och Södern) till att med främmande bajonetters hjelp gifva Förenta Staterna till granne en monark, och att presidenten Johnson är förpligtigad att sasthälla vid Monroedoktrinen och att på det kraftigaste förhindra hvarje främmande inblandning i en amerikansk republik. Isoleradt på alla håll, har påfliga regeringen dock nödgats inbjuda till teckning af ett lån om 500,000 scudi, för att betäcka bristerna i 1866 och 67 årens budget. Alla argumenter om att Kyrkostaten icke kan och bör komma öfverens med Italien, bli haltlösa gentemot nödvändigheten, att icke mera kunna existera utan lån. Denna omständighet skall väl till sist ändra formeln non possumus till possumus och framtvinga ett asgörande jemväl på denna kant. I Spanien mullrar det fortfarande. Ett uppror har utbrutit. Man tvekar ej om att anse det icke alldeles främmande för hotvet. Ett annat uppror väntas i motsatt riktning och den stolta bourbonen Isabella II nästan tigger om parvenyen Napoleons hjelp och stöd, för att hålla uppe hennes ramlande tron. fm — — — — — —