Göteborgsposten – 10 augusti 1865, sida 1

XXIII. Jag talar med d:r Bryerly. D:r Bryerly hade anländt natten förut kl. half ett. Hans bultningar på porten hade ej hörts i den aflägsna del af det gomla huset på Knovl, der vi bodde; och då den sömnige halfklädde betjenten öppnade dörren, stod den magre doktorn i sina glatta svarta kläder allena, med nattsäcken nedsatt på trappsteget bredvid och sin vagn försvinnande i skuggan af de gamla träden. In trädde han nu, strängare och skarpare till det yttre än vanligt. — Har jag varit väntad? Jag är d:r Bryerly. Jaså! Har jag ej varit väntad? Kalla då hit den som har liket under sin vård. Jag måste besöka likrummet genast. Doktorn slog sig ned i salongen vid ett ensligt ljus, och mrs Rusk väcktes. Mycket förtretad klädde hon sig, men då hon nalkades den besökande, förvandlades hennes dåliga lynne till fruktan. — Huru mår ni, min fru? Ett sorgligt besök detta. Håller någon vakt i rummet der qvarlefvorna af er aflidne herre ligga? — Så mycket bättre; det är ett dåraktigt bruk. Vill ni vara så god och ledsaga mig till rummet der han ligger — icke längre han! Och var så god och visa mig mitt rum, så behöfver ingen sitta uppe; jeg skall hjelpa mig sjelf.