Göteborgsposten – 10 augusti 1865, sida 1

ström af månsken, men den dörr på hvilken vår uppmärksamhet var fästad låg i skugga, ehuru vi kunde urskilja skimret af ett ljus genom nyckelhålet. Medan vi hviskande gemensamt afhandlade denna sak, öppnades dörren, det rödaktiga skenet af ett ljus utträngde, skuggan af en gestalt syntes i detsamma och i nästa ögonblick trädde den mystiske d:r Bryerly — kantig och frånstötande, i en svart rock som passade honom föga bättre än en likkista — ut ur rummet med ljuset i hand, mumlande något som jag förmodar var en bön — kanske var det ett farväl — i det hun blek och hemsk blickade tillbaka in i rummet. Han steg derefter varsamt längre ut i korridoren, stängde och låste dörren om den döde, och sedan han lyssnat en sekund, aflägsnade sig den hemska figuren, som kastade en gigantisk och förvriden skugga på taket och väggen i vårt grannskap och vandrade korridoren utefter. Jag kan blott tala för mig sjelf, men försäkrar att jag kände mig lika mycket förskräckt som om jag sett en besvärjare smyga sig ifrån sitt oheliga förehafvande. Jag tror att kusin Monica erfor samma känsla, ty hon låste dörren inifrån då vi åter inträdde. Jag tror att ingen af oss i detta ögonblick föreställde sig att hvad vi sett var en d:r Bryerlys af kött och blod; och likväl var det första vi på morgonen talade om just d:r Bryerlys ankomst. Så olika är sinnet nattetid och vid dager.