Göteborgsposten – 9 augusti 1865, sida 2

ligiöse rådgifvare — af hvilken jag tagit mig friheten begära ett råd med hänscende till er — påyrkar att jag bör sända någon att representera mig vid den sorgliga ceremonien med uppläsandet af det testamente, som min älskade och nu lycklige broder utan tvifvel har lemnat etter sig; och föreställningen att den erfarenhet och kännedom i sitt yrke som den gentleman besitter, hvilken jag härtill utvalt, möjligen kan vara af någon nytta för er, min älskade nigce, bestämmer mig för att stiälla honom till er disposition. Han är den yngre delegaren i firman Archer Sleigh, som då och då har några små affärer för min räkning att sköta. Kan jag begära gästfrihet för honom under ett kort uppehåll på Knowl? Det är med ansträngning jag skrifver rörande dessa affärsvänner — en pinsam, men nödvändig ansträngning. Ack! min broder! Lidandets kälk är nu rågad. Få och sorgliga måste de återstående af min ålders dagar blifva. Men så länge de räcka, skall jag alltid för min älskade niece blifva, hvad som med alla hennes rikedomar ej kan köpas — en tillgifven och trogen vän och slägting. Silas Ruthyn. — Är ej detta ett vänligt bref? sade jug under det tårarne stodo mig i ögonen. — Jo, svarade lady Knollys torrt. — Men tycker ni ej verkligen det? — Åh! vänligt, mycket vänligt, svarade hon i samma ton, och rätt slugt äfven, tror jag. — Slugt! huru så? — Nåväl, du vet att jag är en kinkig gammal gum