Göteborgsposten – 9 augusti 1865, sida 1

ONKEL SILASÖU) eller Svedenborgarens Testamente. öfversättning från Engelskan. — Nej, kusin Monica, men jag har länge tänkt på mitt löfte att utföra den och underkasta mig hvad helst mitt företag må fordra af mig. Jag vill hålla det löfte jag frivilligt gjort, ehuru jag vet huru jag är och ofta misstrott mitt mod. — Godt, och jag skall ej skrämma er. — Uurn skulle ni det kunna göra? Hvarför skulle jag vara rädd. Är det något rysligt som skall uppenbaras? säg mig det —ni måste säga mig det. — Nej, mitt barn, jag menar ej det — jag menar ej det! — Jag kunde om jag ville. Jag — jag vet ej riktigt hvad jag menade. Men din stackars pappa kände honom bättre än jag — i sjelfva verket kände jag honom ej det ringaste — det vill säga jag förstod honom ej riktigt, hvilket din stackars pappa naturligtvis måste ha gjort. Efter en kort paus tillade hon: