Göteborgsposten – 8 augusti 1865, sida 1

ter min död skall efterkomma. En af dessa var: Låt händelsen genast offentliggöras i lokaloch de förnämsta Londonertidningarne. Detta steg hade redan blifvit taget. Vi funno ej bland hans papper d:r Bryerlys adress uppgifven. öfverallt sökte vi, utom i ekskåpet, i hvilket jag naturligtvis på intet vilkor ville tillåta att en undersökning verkställdes utom, i enlighet med den aflidnes föreskrift, i närvaro af d:r Bryerly. Ingenstädes kunde dock ett testamente eller något dokument liknande ett sådant anträffas. Jag tviflade derföre alldeles ej på att hans testamente fanns i detta skåp. Bland min dyre gamle fars papper funnos äfven tvenne brefpackar, omsorgsfullt hoplagda och sammanbundna. De voro från onkel Silas. Kusin Monica betraktade dessa bref med ett besynnerligt leende. Var det gäckeri, eller var det detta leende genom hvilket en hemlighet som gått genom en hel serie af år understundom spåras? Dessa bref från onkel Silas vore högst egendomliga. Om här och der i desamma förekommo passager som bevisade småsint otålighet och äfven innehöllo för brefskrifvaren sjelf förödmjukande och mindre hedrade uttryck, så fanns der äfven många saker uttryckande manlig och tillochmed ädel känsla, på samma gång som de besynnerligaste rodomontader och förvirradt prat i religionssaker. Ibland förvandlade sig brefvet småning om till en bön, slutande med en liten teologisk afbandling. Andra bref uttryckte så vilda och regellösa åsigter i religiöst afseende att jag all