Göteborgsposten – 4 augusti 1865, sida 3

llva rj eh anda. Kongl. hosmusik. I P.-T. har en hyperpoetisk själ, efter allt att döma allraminst en kammarjunkare, fått intagen följande musikrecension, som i bildprakt och förtjusningsfeber täflar med de bekanta hofbal-skildringarne af signaturen Xgt: Musik. Danskompositioner för pianoforte af Oscar von Knorring. 1:a häftet: Louisen-valser, spelad på DD. MM. Konungens och Drottningens baler å Kongl. slottet. 2:a häftet: Sophien-polka, spelad på DD. KK. HH. Hertigens och Hertiginnans af Östergöthland baler. Amaranther-mazurka, spelad på Amaranther-ordens baler, utgifna hos musikhandlaren Abr. Hirsch. Hvar och en som var så lycklig, att få bevista dessa baler, påminner sig utan tvifvel huru underrättelsen om aftonens nya dansmusik flög som en elektrisk gnista genom salarna, och med hvilken glädje densamma emottogs. Aldrig var trängseln större i danssalongen än då någon af Knorrings danser uppspelades; det var icke ensamt ungdomen som njöt, ä:ven de äldre och icke dansande lyssnade med nyfikenhet till dessa glada toner och till den lifliga rythm, som ryckte alla med sig; man hörde vid dansens slut blott en fråga och ett svar: kavaljeren: Hvad tycktes om Knorrings komposition? — damen: gudomligt, sörtjusande o. s. v. Jag tror man skulle kunna dansa till slutet af verlden efter sådana toner?, sade en, -ack! är valsen redan slut? suckade en annan. Hosmarskalken bestormas med böner om dansens fortsättande, han kan ej emotstå de ömma bedjande blickarna, som sändas honom; ett tecken till orchestern, och nu är dansen åter i full gång. En herre klädd i akademi-uniform, som hade placerat sig i ett hörn af danssalen och tycktes njuta med både ögon och öron, gjorde sina reflexioner öfver dansmusiken i allmänhet och yttrade om Knorrings kompositioner följande: De tyckas hafva flutit ur en varm fantasi, melodien sjunger vackert och anslår, rythmen är förträfflig och, som sig bör, dansant, harmonierna okonstlade men rena. Om jag ej dömmer orätt så äro hr Knorrings danskompositioner tonmålningar ölver händelser som minnet framkallat; sålunda målar första reprisen af valsen N:o 1, en vacker men klagande moll-melodi, en suckande älskare, som klagar utan hopp, men som i andra reprisen tyckes emottaga tröst och som redan i den tredje triumferar öfver sin framgång. Valsen N:o 2 föreställer en ingeniör-officer, dansande med någon af hofdamerna. Valsen N:o 3 föreställer kompositören sjelf vid pianot, utförande sin vals med en bravur och styrka såsom ljöde 10 instrumenter samtidigt. Valsen N:o 4 föreställer en nyligen utnämnd underlöjtnant, som för första gången är befalld till en kongl. bal; hvarje rörelse i melodien uttrycker hans förtjusning liksom sista reprisen hans stolthet öfver att få deltaga i dansen å Kongl. slottet. Hvad händelse som föresväfvat honom vid komponerandet af Sophien-Polka, är svårt att säga; måhända var det en försmak af den prakt, smak och elegans som utmärkte Hertigens af Östergöthland baler, och som kanske på förhand inspirerat tonsättaren. Amaranther-mazurka. Här återfinna vi vår älskare; den vilda men karakteristiska melodien antyder att hans sköna öfvergifvit honom, att han är tröstlös, förtviflad, och gud vet hvad som hände om han hade för ögonblicket ett passande vapen. — Om vi också icke till alla delar instämma uti dessa fantastiska tonmålningar, så förutse vi likväl att hvar och en som bevistat de Kongl. och Hertigliga balerna skyndar att tillegna sig dessa danskompositioner, i hvilka de hafva ett ytterligare minne från dessa oförgätliga stunder. — —— —— —