Göteborgsposten – 4 augusti 1865, sida 1

ypperlig. Bref från Malmö. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) D. 2 Aug. 1865. Enligt den för Elfte allmänna svenska Landtbruksmötet uppgjorda arbetsordning skulle detsamma öppnas Tisdagen d. 1 Aug. kl. 10 f. m. Vid denna tid såg man också den för mötets öfverläggningar bestämda lokal, Caroli, eller s. k. Tyska kyrkan, fylld af mötets deltagare. Valet af lokal för förhandlingarne är hvad utrymmet beträffar mycket godt. Kyrkan, byggd under Carl XII:s tid af, som det berättas, materialier från något af honom eröfradt fästningsverk, är enkel och utan alla pelarverk samt försedd med en mängd takmålningar. Öfver altarplatsen har blifvit lagdt ett provisionelt golf och å den sålunda bildade upphöjningen äro platser för mötets ordförande, sekreterare och bestyrelse anordnade. Sjelfva altartaflan döljes af en temligen tarflig dekoration i blått och gult, i hvars midt är anbringad en sköld, å hvilken synes konungens namnchiffer med en krona öfver. Kl. 411 f. m. inträdde konungen och prins August, båda civilklädda, samt deras svit, och omedelbart derefter äskades ljud at mötets ordförande, landshöfding v. Troil. Med klar och hög röst uppläste den ståtlige gråhårsmannen sitt inledningstal, deri omnämnande, att enligt vid å tionde allmänna svenska landtbruksmötet i Karlstad år 1862 fattadt beslut Malmö blifvit utsedt att utgöra samlingsplatsen för det elfte, hvars deltagare han helsade välkomna. Han vände sig dervid i första rummet till konungen, uttalande mötets tacksamhet öfver att han täckts hedra detsamma med sin närvaro. I en tid som denna, då landtbrukarens ställning är ganska bekymmersam, var det i hög grad tröstande att se mötets förhandlingar ega rum inför den konung, hvars hjerta klappar så varmt för alla hans undersåters väl och hvars stora intresse för svenska jordbruket var allom bekant. Hertigen af Dalarne hade genom att tillstädeskomma vid mötet lemnat ett nytt bevis på det intresse, som konungahusets medlemmar hysa för landets angelägenheter. Derefter tolkade talaren bestyrelsens erkänsla för det man så mangrannt efterkommit inbjudningen till deltagande i mötet, önskande att de vidtagna anordningarne måtte tillfredsställa de anspråk, man på dem kunde hafva och ej alltför mycket understiga de förväntningar man gjort sig. Mötet hade bort hållas redan 1864, men dels på grund deraf att de i och för detsammma nödiga byggnader ej till denna tid kunde blifva färdiga, dels för att det skånska jernvägsnätet måtte hinna tills mötets öppnande fullbordas, hade man till Kgl M:t ingått med anhållan om uppskof tills nu, hvilken anhållan nådigt beviljats. Talaren omnämnde derpå, att mötets anordningar i vissa fall skilja sig från föregående mötens. Anledningen vore den, att jordbruket i land befunne sig i ett öfvergångstillstånd. Ifrån att man förut nästan uteslutande egnat sin uppmärksamhet åt sädesproduktionen hade man nu börjat inse nödvändigheten af att äfven tänka på ladugårdsskötseln: vi skulle beflita oss om ett intensivt i st. f. ett extensivt jordbruk. I denna riktning arbeta våra hushållningssällskaper och många af våra rationela jordbrukare. Med afseende på den nytta som den mindre jordbrukaren bör draga af ett dylikt möte, hade man mest vinlaggt sig om att få expositionerna så omfattande som möjligt och ansett sig böra sätta diskussionerna i andra rummet. Bedömandet at de utställda kreaturen borde ske efter andra grunder än de förut gällande, hvadan bestyrelsen utarbetat förslaget till prisbelöningar så, att hvarje mera egendomlig kreatursrace utgjorde en afdelning för sig, så att täflan endast skulle ega rum mellan lika racer och ej som förut varit fallet mellan olika. Då så många beröringspunkter förefinnas mellan jordbruket och industrien hade äfven en industriutställning anordnats, till hvilken rikhaltiga bidrag såväl från Sverige som dess grannländer insändts. Genom de lättnader i och för transporter, som från jernvägsstyrelsens sida vidtagits, hade kreatursutställningen att förete afvelsdjur från alla provinser i Sverige belägna söder om Dalelfven. Sådana, slöt ta