Göteborgsposten – 4 augusti 1865, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 2 Augusti. Om ni till äfventyrs ansett att jag allt för strängt yttrat mig om bristande public spirit i hufvudstaden, så beder jag att ytterligare få anföra ett par fakta till bestyrkande af min sats. Vid Stockholms riksdagsmannaval 1859 afgåfvos 78,100 röster: vid det följande, 1862 — algåfvos 62,300, och vid det nu senast bållna — endast 43,700. Och likvisst kan ej nekas att den nu förestående riksdagen är den politiskt vigtigaste efter det nya statsskickets införande. Men icke nog härmed. Inom ingen kommun här i landet bör det vara lättare än i Stockholm att finna kunskapsrika och sjelfständiga representanter, antingen valmännen vilja utse personer med liberala eller konservativa åsigter. Nationen kan också hysa anspråk på att hufvudstaden skall välja personer med intelligens. Nåväl — har detta anspråk nu blifvit uppfyllt? Visst icke. Det största röstantalet inom den talrikast representerade valkretsen tillföll en kopparslagare Brinck, onekligen en skicklig handtverkare, men utan både bildning och talareförmåga, och derjemte med så pass klent omdöme, att då han vid det förberedande valmötet framskickades af sina vänner protektionisterna, så försäkrade han sig väl ha varit blygsam vid föregående riksdag, men om han återvaldes så skulle han visa sig annorlunda. I femte valkretsen utsågs en kakelugnsmakare Pettersson, skicklig äfven han i sitt yrke, men för öfrigt utan all intelligens; han skall dock vara en toujour man, god värd, och så rolig, påstå hans valmän, datt då han spelar priffe, så säger han alltid klybaxr i stället för klöfver. — Döm nu sjelf huru allmänheten skall uppskatta den allmänna andan i hufvudstaden, då sådana män väljas till dess representanter.