Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 1

uppenbarligen dött deraf att någon stor åder nära hjertat sprungit. Det onda hade utan tvifvel varit länge i kroppen och var till sin natur obotligt. Det är vid dessa sjukdomsfallatröstande att upplösningen, som är ögonblicklig, försisgår utan lidunde. Dessa och nägra få andra anmärkningar voro allt hvad han hade att medde. a, och sedan han af mrs Rusk erhållit sin betalning, tog han med en vördnadsfull sorgsenhet afsked. Jag återvände till mitt rum och utbrast i paroxysmer af sorg, men efter några timmar blef jag mera lugn. Af mrs Rusk erfor jag att han denna natt tyckts befinna sig mycket väl, bättre än vanligt tillochmed, och att vid hennes återkomst med den bok han begärt, hade han efter sin vana skrifvit ned några anmärkiingar i kanten till den text med hvilken hau varit sysselsatt. Han tog boken, behöll henne qvar i rummet, och då han derefter steg upp på en stol för att från bokhyllan nedtaga en annan bok hade han fallit död ned på golfvet. Det var detta fall som förorsakat det starka buller jag hört. Hun föll tvärs framför dörren, hvilket var orsaken till att den varit så svär att öppna. Mrs Rusk fann att hon ej hade kraft till att skjuta upp den. Ej underligt derföre att hon gifvit luft at en sådan förskräckelse. Jag tror att jag nästan skulle förlorat förståndet af något dylikt. En hvar känner den dystra prägel och den sorgliga tystnad som råder i ett hus, der ett af rummen u, ptages af denne hemlighetsfulle gäst. Jag vet ej huru dessa sorskräckliga dagar och ännu förskräckligare nätter förgingo. Minnet är motsträr