Göteborgsposten – 1 augusti 1865, sida 3

-Samlället är sjukt. (Kupletter ur vådevillen Jag har gjort en visa lerom af Frans Hodell). En god och omtyckt littratör Ett skådespel författar, Som vinner framgång och gehör, Men sjelf i mjugg han skrattar, När han till lön får samma slant, Som eljest i dusörer Hängs upp i band med blågul kant På — blanksmörjssabrikörer! Det har, det har Nu länge varit bruk... Och derföre — så påstår man — Ar samhällskroppen sjuk. Ett bantåg ilar fram med fart Och mewskobf bli spilda ... Men hvems är skulden? Derom snart Bli meningarne skilda, Man stannar uti bryderi, Men finner sist bland flocken En stackars fan, som måste bli För alla syndabocken! Det der, det der Ar ock ett gammalt bruk... Och derföre e. En viss person ger folket slag På ryggen och i nacken — Men får till lön en vacker dag En leksak uppå fracken; En annan tar oss i försvar Mot honom ogeneradt — Men sätts på fästning i förvar För det han karrikerat En bild, en bild På papper eller duk... Och derföre c. En stackars svulten fattiglapp Har gjort cession — hvad hände? Jo, med den största nöd han slapp Från fängelsets elände ... En börsman åter, ett, tu, tri Slår vantarne i bordet — Ej hörs ett ord om vingleri... Det var en kris, som gjordet! Hvar rygg, hvar rygg! Så böjlig är och mjuk... Och derföre e. En republikens man af agg Skjuts ner med mördarkula ... Af sorg vi vilja hissa flagg Den kända, blå och gula -Men hamnkaptenen likväl fann Förhinder just den dagen — Och derför gick det inte an Att sörja — så är lagen! Men vi, men vi Ge tusan sådna bruk... Och derföre — så påstår man — Ar samhällskroppen sjuk.